Somliga tycker att skriva är det roligaste som finns.
Andra tycker det är jobbigt och tråkigt.
Böcker hade inte heller varit särskilt viktiga för Anna förrän hon i slutet av högstadiet upptäckte författaren Max Lundgren och IFK trumslagarserien. - Jag tyckte de böckerna var jättebra och jag kände igen mig i dem. Läsandet gjorde intryck och Anna blev inspirerad av att lära sig om hur andra skrev. - Men det var först i gymnasiet när en svenskalärare gav mig beröm för något jag hade skrivit som jag började tro att det ändå kanske var något för mig. Då förstod jag att jag kanske inte var så där dålig som jag hade trott och jag upptäckte hur kul det var att skriva. Självständiga tjejer
När hon började prata med sin syster och hennes barn om ungdomslitteratur och de kom fram till att det inte fanns många böcker som handlade om tuffa och självständiga tjejer, började hon fundera på att börja skriva på allvar. De pratade om vad en sådan bok skulle kunna handla om och långsamt föddes en idé hos
Anna. - Min syster har alltid drivit på mig och peppat och jag visar henne det jag skriver. Hon är mitt bollplank, hon har bra idéer och hjälper mig ofta att komma igång. Det var så hennes första bok Kaxiga Katja kom till. - Först skickade jag in manuset till tre förlag. Det kom tillbaka varje gång med ett "nej". Manuset hamnade i en låda och Anna hade så när gett upp drömmen om att få sin bok utgiven men syrran manade på igen och fick henne att skicka det till fler förlag. Plötsligt blev det napp. - Det var en helt enorm känsla och lite av en chock när jag fick besked om den skulle bli utgiven. I dag är hon lärare och hon försöker uppmuntra sina elever att skriva - mer för att det är kul än för att det ska vara grammatiskt korrekt och rättstavat. Men Anna får också hjälp av sina elever med sina egna manus, berättar hon. - De hjälper mig med dialogen, så att jag skriver som barn pratar och inte bara som jag tror att de pratar. Och jag får hjälp med mycket annat också. "Du kan ju inte ett skit om basket", sa en elev till mig och då är det ju bra att de kan lära mig. Sjunde boken på gång
Anna skriver inte bara för att få böcker utgivna. Det är också en hjälp för att må bra. Hon brukar utgå från något självupplevt för att sedan spinna vidare på berättelsen med fantasins hjälp. Nu sitter hon och skriver på sin sjunde bok som ska bli en fortsättning på den första. Den kommer alltså att handla om Kaxiga Katja, innebandy, kärlek och en massa annat. - Att skriva hjälper mig också att gå igenom saker. Jag brukar skriva ner saker som har påverkat mig mycket. Om jag till exempel har blivit väldigt glad eller väldigt ledsen.