Skratt, svett och dårar

Ersnäsrevyn ger: Skratt, svett och dårar Regi: Ulla Lyttkens Scenografi: Vanja Lindbäck, Bengt Sundling, Ulla Lyttkens Ljus & ljud: Sven Nordstedt, Fredrik Sundling, Bengt Sundling Producent: Hilding Lindbäck Orkester: Sandor Berglund, Hilding Forsberg, Gunilla Ask, Kurt-Allan Nordlund, Erik Malm Dans: Katarina Wennberg Musikarr: Martin Sundbom Medverkande: Eva-Britt Tjernqvist, Lena Jacobson, Vanja Lindbäck, Carin Sundén, Eva Måwe, Per Selberg, Sandor Berglund, Roger Jacobson, Sanna Ranweg, Robert Wallin, Fred Broman Genrep onsdag 11/1?06 Hermelinsskolans aula, Lärkan Det måste sägas med en gång, så är det sagt och gjort och även undanstökat: Ersnäsrevyn för år 2006 är sig inte lik. Inte lik alls. Och hur man än vänder och vrider på det, så har detta faktum främst sina orsaker i att två av revyns mångåriga klippor, av olika skäl, har valt att ta time out i år och inte finns med uppe på scenen. Och eftersom Ersnäsrevyn i så väldigt stor utsträckning har kommit att bli synonym och synkron med Lars-Erik Lindvall och Hilding Lindbäck, så är det klart att deras frånvaro utlöser en både stark och häftig saknad. Och för att kompensera tvingas då den återstående ensemblen att ta i. Så att de dessvärre nästan förlyfter sig, tvingas man konstatera från observatörsplats i Hermelinsskolans aulas salong ? där Ersnäsrevyn numera spelas då den inte längre spelas i själva Ersnäs (men Sangisrevyn spelas ju i Kalix så vad har man egentligen för anledning att undra om något?). Jag ska inte hävda att Ersnäsrevyn står och faller med Lars-Erik Lindvall och Hilding Lindbäck. Det gör den inte. Men det går inte att säga något annat än att den är mycket starkt förknippad med dem bägge och med den sortens speciellt både burdusa och kärleksfulla humor som de har odlat fram genom åren. Fungerar Så det är självklart att det då får sina konsekvenser när de uteblir från scenen och den resterande styrkan inte riktigt klarar av att själva bära det lass som de har tilldelats. Men likafullt kämpar och strävar och till och med hedervärt även svettas den ensemble som ändå står på scenen. Inte sällan i tandem med de extremt kompetenta musikerna fixar de ändå några timmar av revy, som man inte ska vänta sig några storverk av men som ändå fun-gerar. Utan hjälp av vare sig stödben eller kryckor heller. Hyllningar Och somligt är ju även värt många poäng. Merparten av det som Per Selberg är inblandat i. Gäller även för Eva-Britt Tjernqvist. Sanna Ranweg är tillbaka efter några års frånvaro och sjunger fint i en snygg tribut till Monica Zetterlund, bland annat. Och nykomlingen i gänget, den unge Robert Wallin, sköter sig riktigt bra ? såväl i rockabillysammanhang som enligt det motto som anger att ?det blir roligt bara man pratar lite Kalixdialekt?. Fred Broman är med och hyllar potatisen, i en sketch av Roger Jacobson, som även svarar för några andra kvicktänkta exposéer. Ikea hyllas också, till sist, under medverkan av Per Selberg, Eva Måwe, Carin Sundén och Eva-Britt Tjernqvist och av bara farten ägnas en hyllning även till det affärstempel som Clas Ohlsson utgör. Roger Jacobsons jultidningsförsäljande curlingpappa kan förtjäna att nämnas och de förra scenskoleeleverna Linda Wincents, Hanna Schöns och Helena Thornqvists Å, vilken karl-nummer utvecklades skickelsedigert av samtliga medverkande sex tjejer. Westerberg gästar Som gästartist medverkade på onsdagens genrepskväll den evige Staffan Westerberg, som brutit sig loss från sitt arbete med den musikal om Storgatan i Luleå som han arbetar med för Norrbottensteatern. Han rev ner ett jubel av bifall och applåder, så som han alltid har för vana att göra. Det blir nya gästartister under var och en av de åtta föreställningar som återstår av årets revyupplaga. Det går alltså inte att undvika ett visst kreativt vingel i årets Ersnäsrevy (och den sketch som utspelar sig vid en pissoar och som har köpts in av Iggesundsrevyn kan man direkt sälja tillbaka igen; den har redan varit synlig på alldeles för många ställen och kan inte direkt beskyllas för att vara rolig heller) men ändå aldrig i en utsträckning som stör, irriterar eller förorsakar någon alltför graverande besvikelse. För visst går en del av det som vi nu serveras, det också. Visst. Men nog sitter vi där och saknar både Lars-Erik och Hilding. Jättemycket. Ingen är ju oersättlig, heter det ju. Men det vete väl ändå fasiken ? för just de här två, i just det här sammanhanget. Deras kolleger kämpar oförtrutet på, men de hälsas ändå välkomna tillbaka. Ett annat år!

Skratt, svett och dårar

Ersnäsrevyn 2006 är sig inte lik. Två av revyns klippor, Lars-Erik Lindvall och Hilding Lindbäck, har tagit time out och det resterande gänget får kämpa ordentligt för att fylla luckorna. Och de får det att fungera riktigt bra.