Skoterspåret bakom huset: "Vill inte bo i stan"

Det blir många, många extra mil i bil. Men det övervägs av närheten till naturen och lugnet. "Jag skulle aldrig vilja bo i stan", säger Virve Lantto.

Tio månader gamle Leo ser ut att trivas med tillvaron...

Tio månader gamle Leo ser ut att trivas med tillvaron...

Foto: Pär Bäckström / Frilans

Luleå2019-01-06 06:00

30-åringen som bor i Forshed med familjen har numera "bara" tre mil till jobbet på Vitåskolan, där hon sedan i våras jobbar på fritids. Maken Jonas har något längre, åtta mil enkel väg.

Innan sonen Ebbe började förskoleklass jobbade hon i tidigare hemlandet Finland som musiklärare tre dagar i veckan. Då fick han och dottern Elma, fem, följa med på jobbresorna.

Att hitta hus som är till salu i Vitådalen är inte det lättaste då de flesta fungerar som sommarstugor för generation efter generation.

Då maken har släkt och jaktmarker i Långsel, har familjen Lantto länge planerat för någon form av boende i området.

2012 lyckades de köpa huset som först inte nyttjades vintertid.

– Vi bodde i lägenhet i Luleå när barnen kom, där inte ens lekplats fanns kvar. Här kan vi göra saker tillsammans ute, vi är ute väldigt mycket.

Hon räknar upp fördelarna med att ha skoterspåret bakom huset, närheten till byns skidspår, hundpromenaderna omgiven av tystnaden.

Även sommartid bjuder livet intill älven på högtidsstunder, exempelvis då de sätter ut mjärden.

Också familjens grannar uppskattar att det åter hörs barnaröster i byn.

– Jag skulle inte våga släppa ut barnen på samma sätt i stan.

Allt är dock inte bara ros, dålig täckning för telefon är ett minus.

– Det var bra fram till de tog bort kopparledningarna. Men jag har hört att vi får fiber snart.

Tidigare var återkommande strömavbrott också ett problem.

Livet på landet har även gjort det lättare att ha djur. Familjen har sedan flytten till Forshed utökats hunden Vilda, höns och bin som delas med grannar.

– Det hade varit bra med en liten affär närmare, svarar 30-åringen på vad hon skulle önska sig.

Att bokbussen har sina vägar förbi byn uppskattas, likaså att det finns en aktiv byaförening och skoterklubb.

– För Jonas är det perfekt att bo här. Tur att vi båda tycker det, annars hade det varit tråkigt, säger Virve Lantto som även vidareutbildar sig till F–3-lärare.

Snart sjuårige Ebbe kan ibland tycka att det blir lite långtråkigt utan kompisarna.

– Vi hälsar inte på dem varje dag, intygar mamman som påminner barnen om våren och sommaren då barnbarn till byns boende livar upp tillvaron.

På Vitåskolan, med 52 barn, är skridskoåkning ett populärt nöje på rasterna. Likaså är det fullt naturligt att leka med dem som är i andra åldrar.

– Jag gillar att leka i snön, avslöjar sonen som inte är lika övertygad om det roliga med att åka skridskor.

Att skolan blev kvar gjorde valet av bostadsort möjlig.

– Vi ville bo här men det hade varit långt med fem mil till Råneå. Om skolan försvunnit hade vi fått tänka om, säger hon väl medveten om att nya tider kommer då barnen vuxit till sig.

– När det är dags för gymnasiet går det nog inte att bo här...

Ett stenkast därifrån ligger Kvarnberg, där traktens yngsta håller till. Snart treårige Ted och hans lillebror Leo, tio månader.

– Vi är fyra fastboende i byn, annars är det bara sommarstugor, säger barnens mamma Frida Åkerlund.

Hon och maken Jens bodde i Smedsbyn tidigare men vistades mycket i trakterna kring Kvarnberg som sedan 2014 är deras hem.

I och med den unga familjens flytt dit har medelåldern gått ned rejält – något som uppskattas av andra bosatta i området.

Frida Åkerlund jobbade tidigare i Boden och har bott i trakten största delen av sitt 24-åriga liv.

Efter föräldraledigheten väntar nya utmaningar.

– Jag funderar på att börja plugga, säger hon utan att låta sig avskräckas av de extra milen i bil som då väntar.

– Vi är vana att köra bil. Vi tycker om det. Det kan bli 50 mil under helgerna. Man vänjer sig fort, säger hon och tillägger att maken Jens pendlar till arbetet i Luleå, vilket resulterar i långa arbetsdagar.

Även hon gör sina mil i bil då äldste sonen går i förskola tre dagar i veckan.

– Det blir drygt tio mil per dag, säger hon och berättar att hon ofta även hälsar på släkt och vänner i mer tätbefolkade områden.

Även i deras fall handlar det om mycket uteliv på fritiden.

– Vi åker båt på sommaren. På vintrarna handlar det om skoter, fyrhjuling och hundar. Man måste tycka om att vara ute när man bor så här!

Både hon och maken är medvetna om att det inte är säkert att de kan bo kvar när barnen vuxit till sig. Ett som är säkert är att milen i bilen inte blir färre när Ted och Leo når skolåldern.

Planering är a och o för barnfamiljer som valt ett liv långt från den service stadsbor är vana vid.

– Varje fredag storhandlar vi, säger tvåbarnsmamman som också ser till familjens två hundar och två katter får sitt.

Vad sa kompisarna när ni flyttade hit?

– Att det var jävligt långt, men nu har de börjat vänja sig...

Även om hon inte har något emot att sitta bakom ratten, finns det stunder då hon hellre stannar inne än ger sig ut på halkiga, glestrafikerade vägar i trakter med skogen runt knuten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om