– Vi började tidigt förra året med att göra en övergripande riskbedömning som skulle vara ett stöd för verksamheterna. Sedan har de gjort egna och det jobbas det här kontinuerligt.
– Vi fick beröm från fackligt håll för att vi har utvecklat arbetet med riskbedömning. Skyddsombuden har varit delaktiga i arbetet. Vi kan inte styra det här centralt för det är så många olika parametrar man måste ta hänsyn till, säger Maarit Enbuske.
Det finns en arbetsmiljösamordnare inom förvaltningen som rektorerna kan vända sig till och som har en central roll i riskbedömningarna. Åtgärderna som skolan satt in är många:
– Det ska vara distansarbete där det är möjligt, vi har ändrat schema där det behövs, vi har avståndsmarkerat och på vissa skolor har vi gjort enkelriktade korridorer. Vissa skolor har delade klasser och ändå genomfört undervisningen digital. Ena gruppen hemma och andra i klassrummet för att inte sitta så nära varandra. Lärare i riskgrupper har haft anpassningar så att de har funnits på distans och på så vis ändå haft möjlighet att arbeta, säger Maarit Enbuske.
Vikariesituationen under pandemiåret har blivit sämre, dels på grund av att många pensionärer arbetat som vikarier och försvann tidigt i början på pandemin. Men också för att sjukskrivningarna ökat i och med att människor rekommenderats att hålla sig hemma vid även lättare symptom.
– Jag känner mig nöjd med hur vi hanterat smittspridningen men jag har full förståelse för den oro som finns, säger Maarit Enbuske.