Det första intrycket är de vibrerande fönsterrutorna i folkhögskolans aula. En grymt tung basgång skickar pulserande stötvågor längs korridoren. Innanför fönstret rör sig åtta dansare synkroniserat i takt med musiken.
– Vår nya dansutbildning har redan blivit en succé. Jag tror att alla på skolan, både lärare och elever, blir triggade av energin i vår aula, säger studierektor Henny Kvamsdal.
Den 18 augusti startade en ny utbildning på Sunderby folkhögskola som har anor som sträcker sig 111 år bakåt i tiden. Ett 15-tal personer anmälde sig. Nio blev antagna till den ettåriga kursen Street styles.
I dag finns det bara en enda motsvarighet i landet. Den andra dansutbildningen finns på Åsa folkhögskolan i Sköldinge som ligger inte långt från Flen i Södermanland.
– För oss är det ett steg i rätt riktning. Vi vill gärna förstärka och utveckla Sunderby folkhögskolas konstnärliga och kulturella profil. Vi ser det här som ett åtagande som sträcker sig längre över ett år, understryker Henny Kvamsdal.
Beslutet togs i sådan hast att det inte fanns tid att bygga en riktig dansstudio. Efter att ha inventerat skolans samtliga golv pekade danslärarna Ann Strandberg, Jouni Vesa och Marie Tuvesson på aulan.
Ut med alla möbler, in med speglar. Trägolvet slipades för att åstadkomma den rätta friktionen.
– Det här är ett provisorium. Vi har planer inför nästa år, men det får vi återkomma till senare. Allt är inte klart än. Vi sneglar redan på möjligheten att utbildningen ska bli tvåårig, förklarar Henny Kvamsdal.
Street dance är en samlingsbegrepp för en mängd moderna dansstilar som breaking, hiphop, house, locking eller popping för att nämna några exempel.
Ann Strandberg hade tidigare ägnat sig åt jazzdans och modern balett innan hon på 1990-talet kom i kontakt med hiphopen. Det blev kärlek i första ögonkastet.
– Jag blev såld direkt. Det ledde till att jag var med att starta dansgruppen Exiled Dance Crew i Luleå. Nu har jag tillsammans med min man Jouni Vesa och Marie Tuvesson bildat företaget Hiphopkonsulten. Vi skisserade tillsammans fram en ettårig dansutbildning. Som tur är var Sunderby folkhögskola intresserad, berättar Ann Strandberg.
Hon beskriver det som en ynnest att få vara med om studenternas utveckling inom dansen. Några av dem saknar bakgrund som dansare.
– Jag är mest van att undervisa unga dansare. Den här gången får jag möta vuxna. Det är otroligt spännande att få vara med på deras resa när de kommer i kontakt med hela kulturen kring street dance.
Eleverna kommer från Uppsala, Mora, Boden, Kalix och Luleå. De är i åldrarna 19-42 år. Äldst är tvåbarnsmamman Åsa Koski som i våras tog ett avgörande beslut. Barnen började bli stora, det kändes som rätt läge i livet att satsa på sig själv.
– Jag började med street när jag var 31 år. Jag har burit de här tankarna en tid och faktiskt letat efter en utbildning, men det var betydligt svårare att hitta någon än jag hade trott. Till slut fick jag höra talas om den här kursen. Fantastiskt, den startade till och med i min hemstad. Det känns oroligt privilegierat, berättar Åsa Koski.
Hon står i klassrummet och ser nästan vimmelkantig ut efter förmiddagens träningspass. I ögonvrån ser jag en av hennes klasskamrater halta ut i korridoren.
– Vår utbildningen handlar inte bara om dans. Vi har fokus på hälsa och näringslära också. Det handlar om att lära sig ta hand om och lyssna på sin kropp. Vi tillbringar så mycket tid här i aulan. Alla är inte vana att dansa en hel dag och göra om allt nästa dag. Det är lätt att man skadar sig, berättar Ann Strandberg.
27-årige David Jonsson är den enda killen på utbildningen. Det här är första gången som han ägnar sig åt dans i organiserad form.
– Man kan nog kalla mig för självlärd. Jag hyr en danslokal i Boden tillsammans med min klasskamrat Felicia McMurry, men när jag fick syn på den här utbildningen då bestämde jag mig direkt för att ta chansen. Jag vet inte riktigt vad det här året ska leda till, men allt är jättekul. Det känns inte som om jag går i skola, utan mer som om jag är med om roliga träningspass.
Intill står klasskamraten Felicia McMurry och nickar instämmande.
– Det känns helt magiskt, nästan overkligt att man kan få CSN-medel för att lära sig något sådant här. Dansen är för mig ett språk där vi lär oss kommunicerar med hjälp av våra kroppar.