Skogsbranden ingen katastrof i djurvärlden

nnn En stor skogsbrand vänder upp och ner på tillvaron för de vilda djuren. Flykt eller död är alternativen.
Men alla våra viltarter har anpassats i ett skogslandskap som brinner.
De kommer igen ­- i flera fall gynnas de rentav.

Luleå2006-09-15 06:00
När den stora skogsbranden rasade i Klusån i augusti såg brandbekämparna skrämda, förvirrade och flyende djur och fåglar. Stora som små var de tvungna att rädda sig undan elden.
- Den första kvällen var det en enorm ansamling av insekter framför elden, berättar hemvärnsman Christer Grönberg som tillhörde de första som kallades in. Det var som moln av insekter som flög mot oss.
Han säger att skogsbranden var väldigt intensiv och rörde sig snabbt. Stora tallar blossade upp på några sekunder då eldfronten nådde dem. Att mindre djur skulle ha klarat sig verkar otroligt. Även fåglar hade problem.
- Den där första kvällen såg vi en hackspett som sprang på marken runt oss. Den verkade inte rädd för oss utan det verkade som om den försökte hålla sig kvar.
Christer fick intrycket att hackspetten var förvirrad. Vad som hände med den vet han inte, för elden var nära och när alla ägnade sig åt den glömdes den irrande fågeln bort. Där inne framför eldfronten såg räddningsmanskapet också gång på gång ekorrar som sprang fram och tillbaka planlöst.

Djur och fåglar lämnade området
Naturligtvis lämnade många djur och fåglar området. Tjäder och orre sågs flyga ut på hög höjd och med kurs långt bort. Älgar simmade över Luleälven. De flesta större djur klarade sig antagligen.
På kort sikt har de dock inte mycket att återvända till. Kuriren var på plats inne i brandområdet tillsammans med räddningstjänsten just som huvudbranden släckts. Vid en första anblick såg området ödelagt ut. Elden hade gått hårt fram och ofta fanns bara aska kvar ovanpå hedens grus.
Men en brand är inte en katastrof i djurvärlden.
- Det här är perfekt för älgen, konstaterar Roger Bergström som är professor i zooekologi på Sveriges lantbruksuniversitet.
Han arbetar bland annat med frågor om hjortdjur och deras ekologi i de nordliga skogarna. När han hör beskrivningen av Klusåbranden tycker han att det verkar mycket intressant.
- Det är det här älgen är anpassad för. Egentligen gynnar det även rådjuret, även om det här kanske är ett område där det ändå aldrig kommer att bli mycket rådjur.

Uppskattar den nya vegetationen
Älgen uppskattar den nya vegetationen efter en skogsbrand - både lövsly och tallplantor. Men även haren är snabbt på plats när det spirar nytt lövsly. Ripor trivs ofta ute på stora brandfält och så fort markvegetationen börjar återhämta sig kommer orrarna tillbaka.
Och även fåglar med smak för lite äldre skog, som järpe och tjäder, är väl anpassade till brand. Järpens favoritmiljöer är lite tätare grandominerade skogar på fuktig mark, just sådan skog som ofta blir kvar i gröna öar när elden slukat den torrare tallskogen runt omkring. Där föder också tjädern upp sina kycklingar, vilket är den känsligaste delen av tjädrarnas livscykel.
Så fort elden är över börjar djur- och växtlivet sin återhämtning. Insekter dras till brandområdet där de kan hitta försvagade och skadade träd där deras larver kan trivas. Småfåglarna följer efter. Bland växterna kan mjölkört snabbt vandra in och det är en växt som uppskattas mycket av älg och rådjur. Om branden varit lätt kan aspen återföryngra sig genom stubbskott och även björken är snabbt inne. Tallen är det snabbaste barrträdet och det kan bli täta uppslag av plantor ganska snart efter branden.
Viltets och vegetationens återhämtning kan gå olika fort och se lite olika ut beroende på marktypen och markens intensitet. Men med stor sannolikhet är viltet i Klusåområdet vinnare efter branden, även om de på kort sikt drabbats hårt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om