Om Tomas Sundberg, 58, inte hade lyckats få tag på sin son den där natten den 29 juni vet han inte hur det hade gått. Om han ens hade överlevt. När han somnade framför en film på kvällen mådde han "som vanligt". Några timmar senare vaknade han med vad han beskriver som fruktansvärda magsmärtor, något han aldrig tidigare upplevt.
Han satt dubbelvikt i bilen under färden från bostaden i centrala Boden till Sunderby sjukhus. Hans son fick stötta upp honom in på mottagningen. Minnesbilderna är suddiga, men Tomas Sundberg kommer ihåg att han fick gå före i kön. Han hamnade på en brits bakom ett draperi.
– När det blev min tur kunde jag inte prata på grund av smärtan, min son fick föra min talan. Jag fick dropp och smärtstillande. Det kändes lite bättre, men allt går ju att döva med morfin.
När effekten avtog fick han mer smärtstillande, men Tomas Sundberg anser inte att han fick någon ordentlig undersökning av vad som kan ha orsakat smärtan. Vid 6.30-tiden kom en läkare och meddelade att han skulle få åka hem. Han var orolig och bad om att få stanna kvar och undersökas mer grundligt.
I journalanteckningen från morgonen står det att "patienten mår bättre" och att han ska få en tid för så kallad gastroskopi.
– Jag mådde inte bättre, det är helt fel. Istället vädjade jag om att få stanna och bli undersökt.
Väl hemma försökte Tomas Sundberg lindra de tilltagande magsmärtorna med Alvedon och kalla handdukar. Ingenting hjälpte, men han uthärdade fram tills vid 18-tiden. Då ringde han sin son igen.
– Han skjutsade mig tillbaka till Sunderbyn. Där fick jag äntligen en röntgenundersökning, som visade att det fanns ett gasutsläpp i tolvfingertarmen.
Orsaken var ett hål i tarmen och det beslutades att Tomas Sundberg skulle opereras akut. Trots kraftfulla smärtstillande mediciner kunde han inte ta sig över till britsen för att det gjorde så ont.
– Där och då struntade jag i allt, jag tänkte att läkarna får göra vad de vill med mig. När jag sedan vaknade upp efter operationen tänkte jag på vad som hade kunnat hända om jag inte hade åkt tillbaka utan suttit kvar hemma och väntat på en tid för gastroskopiundersökning. Då hade jag säkert varit död nu. Det känns fördjävligt att jag inte blev trodd.
Kort efter operationen drabbades han av komplikationer. Operationssåret läkte inte som det skulle, han fick varbildning, svampinfektion och läckage. Infektionsvärdet, som normalt ska ligga på fem, steg till över 380. Han fick antibiotika och morfin som pumpades in via en slang i ryggen.
– När jag senare var på hälsocentralen här i Boden och en läkare tittade i min journal utbrast han: "Vet du hur nära du var att dö?"
En månad efter de dramatiska dygnen blev han äntligen utskriven från sjukhuset. Han hade tappat tio kilo i vikt och musklerna beskriver han som "helt borta". Tomas Sundberg jobbar med anläggningsarbeten i byggbranschen och är van vid att slita tungt. Innan han blev sjuk veckopendlade han mellan arbetsplatsen i Gällivare och hemmet i centrala Boden. Han är fortsatt sjukskriven och väntas inte kunna återgå i arbete förrän tidigast i mitten på november.
– Jag är fortfarande svag och kan inte lyfta och hålla på för mycket. Sänkan är lite förhöjd, så jag vågar inte riktigt börja träna.
För Tomas Sundberg är sambandet mellan det han pekar ut som brister vid akutmottagningen på Sunderby sjukhus och den vårdskada han drabbats av tydligt. Ett 15 centimeter långt ärr på magen är en daglig påminnelse om hans livs värsta upplevelse. Ångesten över att drabbas av något liknande igen sitter kvar.
Han har gjort en anmälan till både patientnämnden och till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som har inlett en utredning.
– Det är tydligt att det finns brister i verksamheten och i enskilda läkares kompetens. Det medför stora risker för patientsäkerheten, säger han och konstaterar att även de komplikationer han drabbats av efter operationen kanske hade blivit mindre allvarliga om han hade blivit undersökt ordentligt första gången han kom in.
– Jag berättar inte om det här för min egen skull. Jag gör det för att andra patienter ska slippa drabbas av något liknande och även för läkarnas skulle för att de ska kunna göra ett bättre arbete i fortsättningen.