Skarp intern kritik

Nu kommer kritik om hur polisen i Gällivare bedrev eftersökningen av 62-åringen som försvann i november i fjol och som nu identifierats som den kropp som återfanns i en stuga några kilometer från Sikträskvägen förra måndagen. Ulf Thorson var vid tillfället för försvinnandet anställd som hundförare vid polisen i Gällivare och satt hemma och väntade på att bli inkallad för att spåra den försvunne mannen. Men han fick aldrig något samtal. Han funderade på att ge sig ut på sin fritid men för att göra eftersök med tjänstehund måste han bli beordrad, uppger han. - Det här är för djävligt. Om en stor sökning dragits igång hade mannen troligen varit vid liv, säger han. Allmänt samtalsämne Enligt Ulf Thorson var det undermåliga eftersökningen ett allmänt samtalsämne bland kollegerna. Han får medhåll av sin före detta kollega Tore Nilsson-Springare, polisman i Gällivare - Jag tycker inte att ärendet sköttes bra. Om polisen gjort ordentliga eftersökningar hade det funnits möjlighet att hitta honom, säger han. Nilsson-Springare berättar att polisen i Gällivare hade fått indikationer på att 62-åringen observerats vid Puoitakvägen några kilometer från stuga där kroppen nu hittats. Mannen var då på väg i riktning mot Suolasjöarna bortanför golfbanan där ett tiotal stugor finns. Den försvunne mannen var enligt Nilsson-Springare sjuklig och det var inte ovanligt att han var ute och vandrade under våren och sommaren. - Läget borde ha bedömts som akut. När han försvann var det kallt ute och det var fråga om en sjuk människa. Ett eftersök borde ha dragits igång snabbt, menar Tore Nilsson-Springare. Tore Nilsson-Springare har i en skrivelse påtalat de brister som han anser kännetecknade sökandet efter den försvunne 62-åringen. Av skrivelsen framgår att larmet om att mannen var försvunnen kom klockan 16.55 måndagen den 11 november. Vidare framgår att dåvarande polismästare Staffan Bröske klockan 9.45 påföljande dag fattade beslut om att eftersökningen inte skulle bedriva enligt räddningstjänstlagen. Eftersökningen skulle skötas av de två eller tre polismän i ordinarie tjänst. Togs inte på allvar Tore Nilsson-Springare har också synpunkter på ledningens beslut att i stället för att söka efter den försvunna mannen anordna personalmöten, på onsdagen ett befälsmöte och på torsdagen ett stort informationsmöte med ett 20-tal poliser närvarande med anledning av tillträdande länspolischefen Seppo Wuoris besök. - Det var en märklig prioritering. Mannens försvinnande togs inte så allvarligt, säger Tore Nilsson-Springare. Han får medhåll av Ulf Thorson som tycker att det borde ha gått att flytta mötet med länspolischefen och prioritera sökandet efter den försvunne. - Man har möten och omorganiserar i stället för att rädda människoliv, säger han. Har mått dåligt Den försvunne 62-åringen hade inte några anhöriga i Norrbotten som kunde agera för att en större spaning skulle dras igång. - Men det ska inte behövas påtryckningar från släktingar för att bedriva eftersök på ett effektivare sätt, menar Tore Nilsson-Springare. Skrivelsen med sina synpunkter har han skickat till bland andra länspolismästaren Seppo Wuori. Sedan dess har han inte hört något men vet att ärendet och akten med alla uppgifter skickats till Luleå. - Det kändes inte bra. Jag har mått dåligt av hur ärendet skötts och jag hoppas med skrivelsen att vi i framtiden ska kunna bedriva eftersök på ett effektivare sätt, säger Tore Nilsson-Springare. Läs mer:"<A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?ArticleID=1584681&CategoryID=2764&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2&ParentID="> De har väl dåligt samvete de också"</A>