Det absolut roligaste jag vet är att se videor där folk som aldrig testat surströmming gör det för första gången. Det är då man ser vad den här "delikatessen" egentligen går för. Vi i norr är så marinerade i den där sura sörjan sedan barnsben att vi, eller närmare bestämt ni, inte ser klart. Era smaklökar har förstörts i tidig ålder och ert omdöme har grumlats av tradition och tvång. Men sanningen är att när en oförstörd människa utsätts för surströmming så är första reaktionen att spy. Och som det kräks i dessa videor, det finns ingen hejd på det hela och det är fantastiskt roligt och avslöjande.
Av detta borde vi dra lärdom. Kroppen vet vad som är bäst och kroppen säger här instinktivt och definitivt ett rungande nej. Detta ska man inte äta. Surströmming är ej människoföda. En konservburk som börjar anta en rund skepnad innehåller ingen ätbar mat – så är det bara.
Men vad är egentligen problemet? Låt folk äta vad de vill, kan man tycka. Jo, problemet är att surströmming inte är en anonym "maträtt". Den tar plats och den sprider sig. Ingen i dess närhet kommer undan, varken före under eller efter själva förtäringen.
En dag för ett par år sedan luktade det surt i hela Luleå, givetvis vedervärdigt och något som fick mig att fundera på eventuell flytt, och en av teorierna som lanserades var att det hade hållits en storbrakka surströmmingsfest i Kallax. Vinden låg på åt stan så då fick vi normala också ta del av resten av festen och pesten.
Vilket stadsplågeri. Jag ser framför mig hur hela gänget sitter där och spelar över hur fantastiskt årets Grand Kallax smakar, allt under översikt av den importerade surströmmingspastorn Stefan Sauk som prisar den sura fiskens lov framför en kamera vid den här tiden varje år.
Det finns till och med exempel då folk trott att det varit ett gasutsläpp i närheten och därför ringt 112 men när räddningstjänsten kommit till platsen har det visat sig att det "bara" var grannen som hade surströmmingsfest. Ja, ni hör ju. Ska vi verkligen äta något som räddningstjänsten måste åka ut och kontrollera? Äh, jag är skeptisk.
Och så efterspelet: Där går folk i din närhet runt och rapfiser sur lök och fermenterad fisk och verkar fullt nöjda med det. Det borde finnas ett dåligt ventilerat bergrum långt utanför stan dit vi bussar alla som ätit surströmming så får de gå runt och njuta av varandra i ett par dagar. "Jaså, du körde Oskars med gul lök i år? Ja, jag känner det. Men så trevligt. Kom och känn på min Röda ulven."
Surströmmingsälskarna behöver bara tänka på de grådaskiga firrarna för att snålvattnet ska börja rinna.
Ändå är det tillbehören som är grejen, tydligen. Fisken smakar ju "bara lite salt". Ja, men ät då för bövelen tillbehören och lägg på lite rökt lax eller nåt. Case closed.
Sedan har vi hela hanteringen, att man dessutom måste rensa eländet. Ta bort lite slemmig fiskinnankrås och låta det ligga på tallriken bredvid för att sedan sätta tänderna i resten är så sanslöst vidrigt.
Skärp er, ni ser väl att det inte är ätbart? Vad är det för fel på er? Svältåren är över sedan länge, ni måste inte längre.
Jag grillar hellre Rutviksråtta på spett i webergrillen och äter den med päls och nos än äter amatörpackad surströmming ur plåtburk. Det finns ju inte en chans i helvetet att den där hanteringen håller godkända hygienkrav. Det måste ligga dispensernas dispens bakom detta. Men det är väl kanske det som ger smaken, vad vet jag.
Kan inte EU bara förbjuda surströmmingseländet?
En gång – och för alla.