Mycket fanns att se för den som är det minsta intresserad av båtar eller bara nyfiken i största allmänhet. Alltifrån bogserbåten Viscaria till havskajaker, olika varianter av turbåtar som man kan åka ut i skärgården med och kommunens arbetsbåt Nord.
Besökarna fick gå ombord på båtar som man i vanliga fall inte har tillträde till. Sjöfartsverket hade en lotsbåt liggande vid kaj och intresset för att gå ombord, titta på sjökort och träffa besättningen var stort.
– Ett jättebra initiativ, toppen att få se vad Luleå erbjuder, sade Anna Hederyd efter besöket.
– Luleå ligger så fint vid vattnet, inflikade Rebecca Zidaric.
Kustbevakningen hade också en båt liggande vid kaj, men där var det inte tillåtet med någon ombordstigning. Det saknades landgång och det försämrade omvärldsläget gör att man blivit mer restriktiv med besök, förklarade Helen Backman. Kustbevakningen vill ändå visa upp sig.
– Dels för att vi behöver rekrytera folk och så vill vi komma i nära kontakt med lokalbefolkningen. För oss är det värdefullt när folk hör av sig, i och med att vårt område är så stort, från Skellefteå till Haparanda. Det är bra med en engagerad allmänhet, sade Helen Backman, kustbevakningstjänsteman.
Frivilliga från Sjöräddningssällskapet i Luleå var på plats för att berätta om verksamheten och kanske värva fler medlemmar. Sjöräddningssällskapets insatser sker helt ideellt.
– Det är en glädje när man har hjälpt någon, sade Johan Gyllemalm.
– Min far är med i Sjöräddningssällskapet så det var naturligt att gå med. Jag älskar att vara ute på havet, det är det bästa som finns, tillade Samuel Jodérus.
Nyfikna barn hade mycket olika båtar att titta på, alternativt kunde de hoppa hoppborg, skjuta vattenballonger med slangbella eller äta gratis sockervadd.
– Vi har varit på alla båtar, för vår son Alexander tycker att det är spännande, berättade mamma Ann-Sofie Andersson.
– Jättekul att få titta på alla båtar och så är det familjevänligt. Det är roligt med aktiviteter för både stora och små. Barnen älskar båtar, kommenterade Cecilia Notstrand som hade med sig barnen Valter och Cornelia.
Izabella Tönnhed hade en hektisk dag, hon gjorde pinne efter pinne med spunnet socker. Kön av förväntansfulla barn var lång.
– I dag har jag bara gjort 150 stycken. Det har gått tre timmar, vi måste stänga kön, sade Izabella Tönnhed.