Skadade djur får lida

Det nya året började inte bra för Anna-Karin Sandberg. Hennes ridskoleponny Bellini bröt benet i hagen. Sandberg tror att hästen har skrämts av nyårssmällare och börjat springa. Veterinär kunde senare på dagen utesluta att det rörde sig om en spark från en annan häst. Hon tror att hästen fallit och att ena frambenet i samband med det bröts av. Hur än olyckan gått till borde hästen ha avlivats omgående. Men att få tag på veterinär var inte det lättaste. Den 1 januari 2007 beslutade Jordbruksverkets distriktveterinärsavdelning att slå samman helgjourerna för Piteås och Älvsbyns veterinärdistrikt med Luleås. Större områden
I september genomfördes även sammanslagning av jouren på vardagskvällar och nätter. Det har inneburit att arbetsområdet blivit större. Den veterinär som arbetar på jourtid har ett arbetsfält som sträcker sig mellan Harads och Jävre, drygt två mil söder om Piteå. Distriktet är dessutom mycket vidsträckt och omfattar exempelvis även Niemisel, Gunnarsbyn, Vidsel och Jämtön. Irene Österberg, distriktveterinär i Piteå, hade jour nyårshelgen. Hon är kritiskt till att distrikten under jourtid slås ihop. - Distriktet blir för stort, det blir svårt att upprätthålla en bra service till djurägarna. Mycket tid ägnas i bilen. Jag är veterinär, inte yrkeschaufför. Tar lång tid
För några veckor sedan körde Irene Östberg under sitt jourpass 158 mil från fredag kväll till måndag morgon. Hon behandlade då totalt 21 djur, varav flera stod på samma gård. - Innan sammanslagningen hann man ut i rimlig tid. Nu tar det så lång tid att djurägarna hinner bli irriterade och skadade djur får vänta onödigt länge på behandling eller avlivning, säger hon. På nyårsdagen vid halv tiotiden på morgonen ringde en kvinna från stallet hem till Anna-Karin Sandberg och meddelade att ponnyn Bellini var skadad och inte kunde resa sig. Sandberg försökte omgående få tag på veterinär via telefon. Hon fick inget svar på distriktveterinärernas journummer, endast mobilsvar, där hon talade in ett meddelande. Hon provade även att ringa hem till en annan distriktveterinär som visade sig vara mammaledig. Samtidigt ute i hagen i Björsbyn försöker fyra personerna att få upp Bellini från backen. Till slut får de upp honom. Men någonting är allvarligt fel. Ena frambenet bara hänger och dinglar. De lägger på två täcken och bäddar med hö för ponnyn. Fridfull avlivning
På Djursjukhuset i Gammelstad fick Anna-Karin Sandberg tag på veterinär, men ingen hjälp. - Jag var förtvivlad och ville att de skulle komma ut till min häst och får beskedet att de bara tar hand om smådjur, berättar hon. Strax efter 11.00 blev Sandberg uppringd av jourhavande veterinär Irene Österberg som befann sig på jobb i Boden. Hon meddelade att hon skulle komma till Luleå när hon var klar med en svårt sjuk häst i Boden. Timmarna gick. Klockan hann bli över halv tre innan distriktveterinärens röda bil körde in på stallgården i Björsbyn. Ponnyn Bellini som hade stått på tre ben i några timmar hade åter lagt sig. Vid hans sida fanns hela tiden stallflickorna. När veterinär Österberg gick fram till Bellini låg han och åt ur en höpåse som en av flickorna höll fram. - Allmäntillståndet var gott. Att hästen trots sin skada var vid gott mod uppehölls av att han fick ha kvar sin hästflock i hagen och att tjejerna pysslade om honom, säger hon. Irene Österberg konstaterade att benet var brutet i armbågsleden, det vill säga högst upp på benet. Det blev en fridfull avlivning. Bellini fick somna in i sin hage, med sina hästkompisar i närheten och stalltjejerna ännu närmare.