Hängande mungipa, svårt att lyfta armarna och sluddrigt uttala? Kan vara tecken på stroke.
Ena stunden fungerar livet som vanligt, för att i nästa blixtsnabbt förändras.
Stroke, som antingen kan vara en propp i ett kärl eller en blödning, smyger sig inte på – den kommer plötsligt.
– En propp sätter sig i ett kärl och stoppar blodflödet och vävnaden runtomkring, säger Hanna Nilsson.
– Det blir syrebrist i området som kärlet försörjer, det är blodet som transporterar runt syret. Vill vi vinna tid, och ha så kort tid från insjuknande till behandling som möjligt, säger Julia Lundström.
Det vanligaste är att råka ut för en propp, ungefär 85 procent drabbas av det. Ungefär 15 procent drabbas av blödning, som bland annat kan bero på sköra kärl eller missbildning i kärlet.
I sina jobb på strokeenheten möter de patienter i det absoluta akuta skedet.
– En del får blodförtunnande behandling, och då kommer de direkt till oss via ambulansen och röntgen. Det handlar om tid. En del patienter kan inte få den akuta blodförtunnande behandlingen, då kommer de från akuten till oss, säger Hanna Nilsson.
Ofta är det en chockartad upplevelse för den som drabbats, och för anhöriga.
– Det kan ha gått från en sekund till en annan, så kan du ha blivit mycket dålig, säger Hanna Nilsson.
Röntgen görs för att se så det inte är hjärnblödning det handlar om.
– Då kan de inte få blodförtunnande, det skulle medföra stora risker, säger Julia Lundström.
I genomsnitt stannar en patient hos dem i sju dygn från insjuknande till utskrivning till hemmet. En fördel med strokeenheten, framhåller duon, är att det är många professioner; sjuksköterskor, fysioterapeuter, undersköterskor, arbetsterapeuter, läkare, logopeder, dietist och kurator.
– Vi är väldigt många som jobbar i team för att fånga upp allt kring patienten, säger Julia Lundström som också träffar patienterna för uppföljning när de har varit hemma en månad.
Blir man helt återställd?
– När jag lyssnat på patienthistorier på föreläsningar har jag förstått att det tar tid att känna igen sig själv, och sin kropp, säger Julia Lundström.
"Vi startade ett samarbete med strokeföreningarna för ett år sedan. Och vi har hittat bra sätt att hjälpa varandra. Vi hade ett kafé där vi berättade vad vi gör, och där vi ville ha deras synpunkter på vad vi kan göra bättre. Vi vill ha deras input", säger Hanna Nilsson (t h).
Blir skadan på hjärnan bestående?
– Där är hjärnan finurlig. Fastän du har ditt skadade område, kan den hitta andra kopplingar, säger Hanna Nilsson.
– När jag har pratat med patienter är det att man hittar ett sätt att leva, och hittar vad som betyder något och vad som är viktigt i livet, säger Julia Lundström.
Från er synvinkel, som sjuksköterskor. Vad kan upplevas som det svåraste för någon som drabbats?
– Jag tror att acceptera att man kanske inte kan göra på det sättet man gjorde tidigare. Man ska alltid ha långsiktiga mål, men bryta ner dem till vad man klarar just nu, säger Julia Lundström.
Högt blodtryck och diabetes typ 2 är riskfaktorer för stroke men också två sjukdomar som går att påverka med hjälp av kost och motion, enligt duon.
Finns det några varningssignaler innan stroke?
– En TIA är en slags varningssignal. Det är samma symptom som för stroke men ofta inte lika kraftig. Man känner sig svag, talet kan bli sluddrigt, hängande mungipa, tappar orden, synbortfall, yrsel. En TIA kan vara snabbt övergående. Man kanske inte reflekterar över vad det är, säger Hanna.
– Det är viktigt att åka in till sjukhuset även om det går över, säger Julia.
Det är viktigt att följa rekommendationerna för kost som Livsmedelsverket har, enligt sjuksköterskorna, för att minska risken för stroke. Och Världshälsoorganisationens rekommendationer för fysisk aktivitet. "Man kan göra mycket själv med kost och motion. Och att man inte har långvarig stress, det har man sett ökar risken för att drabbas av en stroke", säger Julia.
Det är viktigt att följa rekommendationerna för kost som Livsmedelsverket har, enligt sjuksköterskorna, för att minska risken för stroke. Och Världshälsoorganisationens rekommendationer för fysisk aktivitet. "Man kan göra mycket själv med kost och motion. Och att man inte har långvarig stress, det har man sett ökar risken för att drabbas av en stroke", säger Julia.
Hanna Nilsson forskar på sömnsvårigheter ett år efter stroke, mot Lunds universitet. Hon tycker sömn som ämne är intressant och när hon började läsa på visade sig att två tredjedelar av alla som personer som drabbats av stroke har sömnsvårigheter, men att det fanns mindre fakta om hur det ser ut mer än ett år efteråt.
– Det påverkar hela livet om man inte får sova. Nu har jag mest kollat på förekomsten av det, sedan ska jag kolla om det finns samband med andra faktorer och tanken är att intervjua personer för att få en djupare förståelse. I slutänden, finns det något vi kan göra för att hjälpa de här patienterna att sova bättre, säger Hanna.
Och Julia vidareutbildar sig just nu till specialistsjuksköterska inom neurosjukvård via Göteborgs universitet.
– Jag tycker hjärnan är så häftig, hur den kan återhämta sig. Man kan se förbättringar, från det att personen inte kan röra en arm eller prata till att börja hitta ord och kunna röra sig. Det är väldigt fascinerande, säger hon.