Transportörerna kan bli tillfrågade att hjälpa till föra avlidna till bårhuset, men det är inget måste. "Givetvis var det väldigt annorlunda första gången. Jag hade aldrig sett en död människa innan jag började här", säger Joel Sjöberg.
Det är tjockt i entrén när vi kommer. En person tas in för tryck över bröstet, en annan konverserar med en sköterska bakom glas. I flödet av människorna på akuten i Sunderbyn står Filippa Larsson Brännare och Joel Sjöberg redo. De är transportörer, en yrkestitel som lätt får en att tänka på en lastbilscentral eller liknande, men som i Filippas och Joels fall handlar om att transportera människor från akuten till andra avdelningar.
– Ofta är det röntgen, att vi transporterar dem dit för koll och sedan tillbaka till akuten igen, säger Joel Sjöberg, 25, som började i yrket år 2017.
Att han hamnade på den här arbetsplatsen är mycket av en slump. Det var en vän som tipsade honom om att de behövde folk på akuten och Joel Sjöberg bestämde sig för att testa. Han började hoppa in som transportör in vid behov. Nu, fem år senare, är han heltidsanställd.
– Det var väldigt speciellt att komma till en akutavdelning utan någon som helst erfarenhet från vården. Otroligt lärorikt. Innan hade jag ingen tanke på att jobba inom vården, men jag blev väldigt intresserad när jag hamnade här. Så nu funderar jag på att plugga till sjuksköterska, kanske röntgensjuksköterska. Det är en hel del teknik där, och det gillar jag, säger han som gick tekniska programmet på gymnasiet i Luleå.
En av Joels kollegor, Filippa Larsson Brännare, 22, är van vid vårdyrket och jobbade på äldreboenden innan hon började som transportör för två månader sedan.
– Jag kände för att göra något annat och det här känns jättespännande. På ett äldreboende är dagarna till stor del väldigt lika, här ser de jätteolika ut. Man vet aldrig vad som väntar, säger hon.
Just nu pluggar hon matte samtidigt som hon jobbar heltid på akuten. "Jag tänker att jag ska läsa vidare men vet inte riktigt till vad än, säger Filippa Larsson Sprängare som innan hon blev transportör jobbade inom äldreomsorgen.
Det krävs ingen speciell utbildning för att bli transportör, du lärs upp på arbetsplatsen och tjänar runt 24 000 i månaden, något Joel och Filippa tycker är helt okej.
– I och med att man inte behöver ha gått något innan man börjar jobba här är det rimligt. Jag började på timmar och hoppade in då och då. Nu är vi alla som jobbar här heltidsanställda, säger Joel Sjöberg.
Både han och Filippa känns väldigt lugna och trygga i sina sätt, något de menar krävs för att kunna utföra jobbet.
– Det gäller ju att kunna ta det lugnt om än det är kaos. Visst kan man bli lite stressad när en patient man ska skjutsa har ont, men det gäller att känna in den och vad den behöver, säger Joel.
De är ständigt redo ta emot larm i telefonen när sjukvårdarna behöver hjälp flytta patienter mellan avdelningar på sjukhuset. Transportörerna Joel Sjöberg och Filippa Larsson Brännare stortrivs med uppdraget. "Det är ett spännande jobb" säger de.
Patienterna på akuten klassas i sjukgrad från 1 till 5 där de som är absolut sjukast får en etta. Joel och Filippa transporterar aldrig ettor eller tvåor, för det krävs det sjukvårdsutbildad personal.
I vissa fall kan transportörerna bli tillfrågade av sjukvårdare om hjälp att föra avlidna till bårhuset. Det har Joel Sjöberg gjort ett antal gånger.
– Givetvis var det väldigt annorlunda första gången. Jag hade aldrig sett en död människa innan jag började här. Men vi måste inte göra det om vi tycker det är jobbigt.
När vi lämnar fikarummet för att ta lite bilder säger en sköterska som kommit för en kopp kaffe att "Vi skulle aldrig klara oss utan dem, de är jätteviktiga för att få jobbet att flyta".
– Man känner sig verkligen uppskattad och behövd, både av patienterna och kollegorna här på akuten. Det är en jättefin arbetsplats, säger Filippa och tar tillsammans med Joel hand om en av vårdplatserna som ska spritas för att stå redo för nästa patient som behöver vård.