Sjuka hästar är Semréns vardag

Strax efter årsskiftet utökade Djursjukhuset i Gammelstad sin verksamhet med en ambulerande hästpraktik. Anna Semrén som arbetat som veterinär i sex års tid tvekade inte en sekund när hon fick förfrågan, trots att hon då var anställd av Jordbruksverket som distriktsveterinär.
- Jag hade funderat ett tag på att göra något annat, tankar om att enbart jobba med hästar fanns. Och det är inte varje dag som ett skräddarsytt jobb landar framför näsan, konstaterar hon.
Trots att beslutet var lätt hade hon ändå sina funderingar. Att sluta som distriktsveterinär innebär konsekvenser för kollegorna på stationen i Luleå och Piteå.
Stor veterinärbrist
– Det är väl kvinnligt att ta hänsyn till stationen, en man skulle aldrig göra det. Jordbruksverkets effektiviseringar blir till en plockepinneffekt, samtidigt som underbemanning råder så klappar de ihop distrikt så att de blir så stora att det behövs helikopter för att ta sig runt. I Sverige är det stor brist på veterinärer, inte är det många som vill åka hit då lönen dessutom är sämre än i södra delarna av landet.
Anna Semrén har vidareutbildat sig på hästens sjukdomar, förutom grundutbildningen till veterinär vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) har hon gått ett flertal kurser. Därtill har hon gått sida vid sida med erkänt duktiga hästveterinärer, allt för att lära sig mer.
- Jag har aldrig haft något annat jag velat bli, jo ett tag ville jag bli ridande polis. Veterinäryrket har förstås sina för- och nackdelar, det är inte ett så romantiskt jobb som jag trodde när jag var liten men det är ett bra jobb, slår hon fast.
Tre arbetsdagar
Telefonen ringer, vilket den gör mest hela tiden. Akuta sjukdomsfall går först, trots att dagen är fullbokad. Någon jour det har hon inte, utan hon arbetar tre dagar i veckan, totalt 60 procent.
- Djursjukhuset vill inte att jag arbetar mer till en början. Hästpraktiken är ett försök som ska utvärderas efter sex månader för att se om folk är intresserade. Det är lite press, jag har bara tre arbetsdagar att dra in pengar på och då blir det ju så klart bara pengar för det.
Holländsk import
Anna Semrén har även en egen häst, en holländsk import. På frågan vilken disciplin hon är intresserad av svarar hon allround då hon gillar fälttävlan. Därtill är hon också framgångsrik inom multisport.  Hur framtiden ser ut är hon osäker på, hennes nu 16 månader gamla son har förändrat prioriteringarna i hennes liv.
- Men jag kan ju aldrig sluta tävla, om det sedan blir cykling, skidåkning eller hästhoppning får jag se.
Föl med sårskada
En eftermiddag i veckan är hästpraktiken stationerad på stall W.F. i Boden för hältutredningar, där har Anna Semrén också en assistent. Ett samarbete med ATG-kliniken i Boden finns för röntgen.
- Jag är som min egen fast jag behöver inte ta en ekonomisk risk.
Morgonens första jobb väntar. Ett maffigt halvblodssto i Boden ska veterinärbesiktas inför försäljning. Anna Semrén undersöker den noga, klämmer och känner. Hästen står lugnt i stallgången, när rörelserna ska kontrolleras utomhus stökar den lite. Ägaren förklarar att stoet gillar att bestämma.
- Det är i och för sig de hästar som brukar vara bra också, konstaterar Anna Semrén.
En av hästarna som är i behov av veterinärvård är ett åtta månader gammalt föl. En större sårskada på knät måste ses över, fölet som är orutinerat på livet och har ont kastar sig och försöker komma undan trots lugnande medel. Ett flertal personer får assistera och hålla den still.
- Endast en gång har jag sagt nej till ett jobb. Det var en häst som det inte gick att ge lugnande, ägarna ville att jag skulle sy den under magen. Stissan på morgonen var jag inte rädd för, hon var inte elak. Kosparkar som fölet gjorde däremot är inte roliga, säkerheten måste gå främst. Jag är mitt eget skyddsombud.