Sjöromantik, stugunderhåll och svajiga sjöben
En morgonresa med skärgårdsbåten M/S Kungsholm och många timmar på det kommunala skeppet Labyrint ger Linus Höök och Sickan svajiga sjöben när skärgårdsäventyret går in på sin fjärde dag.
Foto: Linus Höök
miniumskrovet går mjukt med fören mot Klubbvikens brygga. M/S Kungsholm lastar av och lastar på. Barnskaror, pensionärer, stressade småbarnspappor och mammor med bag in box. På manöverbryggan står Kalixbon och fembarnspappan Ulf Blombäck. Satsa på trivsel
En sjökapten ända in i hjärtat, något han insåg efter många år som veckopendlare till Stockholm. Att vara försäkringskonsult var aldrig riktigt hans grej. - Man har bara ett liv och då har man en skyldighet att satsa på något man trivs med, säger han i ett tonfall som skulle övertyga vem som helst. Han har kört robotbåtar, kustkorvetter, segelfartyg och jagare. Senast bogseraren Victoria på Luleå hamnbogsering. Strax före midsommar tog han rodret på M/S Kungsholm. - Det finns en portion romantik i sjömanskapet som jag kanske egentligen inte vill lyfta fram. Men jag kan bara konstatera att jag har en stark dragning till att vara ute på sjön. Jag njuter av sjölivet och jag gillar båtar, säger han. Det syns inte minst i hans sommarstuga på Malören, vars inredning mer liknar en båt med prydnadsdetaljer av diverse nautica och tågvirke som taklister. Han passar även bra som kapten på en skärgårdsbåt genom en naturlig fallenhet att då och då guida lite i skärgården. När han passerar söder om Brändöskär får passagerarna lite naturskola: - Here it is possible to se gray seal, gråsäl. Och something that in swedish is called vikare. Men innan dess har vi hoppat av. Dagens första strandhugg blir nämligen Hindersön. Vi hinner emellertid inte längre än upp på kajen där vi blir stående med en israelisk professor, expert på hur man gör kompositmaterial av förnyelsebart material. I Hindersöns hamn finns alla sorter. Ungefär samtidigt skrapar en finsk seglare i ett grund utanför Rödkallen, han svär på finska, tar en bild och lovar skriva en insändare. De röda och gröna markörerna, de som kallas prickar, saknas nämligen just här. Men låt oss återvända till Hindersön och hamnen igen. Ytterligare en romantiker
Där ligger den kommunala stoltheten Labyrint. Det är en 15-meters katamaran med lyftkran som med sina två vattenjet från Rolls Royce blåser på i dryga 20 knop mellan öarna och vars besättning lagar, målar, sophämtar och fixar skärgården i största allmänhet. Kaptenen Yngve Edström har precis skyfflat omkring ett par bryggor på Hindersön och ska sätta kurs för att lägga i några markörer i de grynniga vattnen utanför Rödkallen. Vi hinner nätt och jämt skymta Jopikgården och hinna tänka tanken att prova deras omvittnat goda våfflor innan vi vänder utåt igen med ytterligare en sjöromatiker vid rodret. 64-årige Yngve Edström kanske inte skulle kalla sig romantiker, men när han är ledig sitter han helst på en brygga och lyssnar på vågorna. - Det sitter nog i blodet, jag har trivts på sjön så länge jag kan minnas. Det är fint här även dagarna när solen inte skiner, säger han. Han är något av en hjälte i skärgårdssammanhang då han styr Labyrint från mitten av maj fram tills isen lagt sig. Under sommaren har han med sig matroserna Per Johansson och Oskar Wikström. Kräver sin man
Kommunens anläggningar kräver sin man. Stugorna på Junkön, Kluntarna, Degerö-Börstskär och Hindersön ska underhållas. Sophämtning ska göras och en hel del markörer placeras ut. Förutom att bryggor och bastuanläggningar ska hållas efter och ved fyllas på. Intresset för skärgården har dessutom vuxit på senare år, något som märks på soporna inte minst. 250 kubik avfall har samlats in de senaste åren, mot normala 200 kubik. - Det är mycket nu, säger han och inleder några övertidstimmar med att markera farleden utanför Rödkallen. Rödkallen är en sådan ö där lotslivet rationaliserats bort och alla lotsbarn blivit så gamla att de tagit över stugorna och börjat renovera kök och byta fönster. På väg upp mot Rödkallens gamla Heidenstamfyr kan den uppmärksamma vandraren notera något litet snickeri på praktiskt taget varje stuga. Eftersom lotsarna reste ut på vinterns sista is för att vänta in öppen sjö blev vårvakten ibland ganska lång. Det var under en sådan vårvakt som lotsen Erik Jacobsson för länge sedan snickrade ihop sin stuga närmast lotshotellet. Något ska man göra när man är ledig. Nu jobbar hans son Mats Jakobsson tillsammans med sin sambo Annika Nilsson med att riva ut köket i samma stuga. Som sagt, något ska man göra på semestern.
Så jobbar vi med nyheter