Det kan tyckas lite märkligt att den sista isvägen ännu inte är öppnad en bra isvinter som denna. Isbanan inne i centrum var snabbt klar, isvägen till Sandön öppnade rekordtidigt och vägen till Junkön är öppnad sedan länge och pallar för hela sex ton.
Skoter går alldeles utmärkt att åka till Hindersön men bilvägen dröjer. Det har varit vatten under snön som skapat problem och det är så kallad dubbelis på vissa ställen efter den tänkta bilvägen. Den dubbelisen spricker när entreprenören tar ut de tunga maskiner som behövs för att få undan snön och säkra vägen för biltrafik.
– Det ser inte bra ut. Det är dålig kvalité där ute med isar som inte är tillräckliga, säger Patrik Rumensaari som får sina rapporter från entreprenören som har ansvar för att ploga upp vägen.
Förhoppningen är att det ska frysa ihop och enligt Patrik Rumensaari så kan faktiskt det lite varmare väder som nu råder hjälpa till, paradoxalt nog.
– Vid extrem kyla krymper isen och har lättare att spricka. Det bästa är om temperaturen dalar och far lite. Som det är nu, att det är ett par minus och så går det upp till tio minus och så håller det på att pendla så, det är det bästa. Då skjuter det ner kylan i isen.
Enligt Patrik Rumensaari är det den som anlägger isvägen, i detta fall entreprenören, som har ansvaret för vägen.
– Det är med livet som insats man håller på med det här och det ingen som gör något överilat för att komma ut, säger Patrik Rumensaari.
Han fortsätter:
– De släpper inte på någon förrän det är säkert, för det är deras ansvar.
Brändöfjärden är en lurig rackare. Det är ingen tillfällighet att den trilskas.
– Brändöfjärden är speciell, den går inte att jämföra med vägen till Sandön eller Junkön, det har ett helt annat läge. Det måste vara ett parti på Brändöfjärden som gör att det är sämre förhållanden. Nånting har det med att göra för några veckor sedan så hade det ju ätit upp fem, sex centimeter av isen underifrån så visst har strömningarna och vinden påverkan, säger Patrik Rumensaari.
En möjlig lösning på det återkommande problemet är att, om möjligt, hitta en annan sträckning för isvägen för att komma runt problemområdet.
– Det där har diskuterats i många herrans år. Problemet är hur långt man ska gå. Det går säkert att gå ut från andra håll och kanter men man ska fortfarande ut över fjärden och det är där det är som sämst.
Tror du ett det blir någon väg denna säsong?
– Jag hoppas det. Allas förhoppningar är att den ska komma igång men vädrets makter rår vi inte på. Det är den här tiden på året som vi brukar öppna så vi kastar inte in handduken än. Bara vi får det att frysa ihop så är det nog ingen fara.