Enligt Naturvårdsverket är cirka 585 av de cirka 50 000 kända växt- och djurarterna i Sverige är fridlysta i hela landet. Alla Sveriges 43 orkidéarter är fridlysta. 232 andra blomväxtarter (kärlväxtarter), 12 mossarter, 8 lavarter, 5 svamparter och en algart.
Välansade diken och gräsmattor är för många en fröjd för ögat – men inte för alla. Tidigare år har länsstyrelsen vid fått påringningar från blomfantaster då Luleå kommu varit och klippt där det bland annat växer okidéer och ängsblommor.
– Oja, varje år har vi fått ta emot samtal från förtvivlade. Vi har också gjort flera åtalsanmälningar, säger Lena Bondestam på naturmiljöenheten.
Har det blivit bättre?
– Man får hoppas det, säger hon.
I områden som Trafikverket pekat ut som artrika bör man helst vänta till i augusti innan de klipps, då har växterna hunnit fröa och sprida sig.
Enligt Bondestad inventras inte alla fridlysta växter – bara de som finns i skyddade områden. De som har ett åtgärdsprogram.
Vad gör ni om någon plockat något fridlyst?
– Det polisanmäls. Numera har polisen en nationell utredningsgrupp i Stockholm. Det läggs ner mer krut på det här nu, säger hon och är nöjd med att resursen finns, även om det inte är lokalt.
Lena Bondestam betonar också att Norrbotten inte har lika många fridlysta växter som söderut.
I sjön Vettasjärvi i Gällivare kommun finns vattenfickmossa och sjöhjortron, som båda är fridlysta.
– Det är en gammal historia. Sjöhjortronen är lokalt fridlysta i Norrbotten, berättar hon och tillägger att fridlysningar ses över med jämna mellanrum varför det kan komma att ändras. Algen finns nämligen på fler platser i landet.
– Kanske den inte blir det i fortsättningen, säger hon och nämner att arter som minskat mycket rödlistas.