Den byggdes på medeltiden och invigdes 1492.
Och det är just historiens vingslag som komminister Stefan Olofsson och kyrkoherde Hans Johansson lyfter fram.
Hur är kyrkan att vara i?
– Den är väldigt spännande för det är en historisk plats samtidigt som den är en väldigt levande plats. Den har förmågan att tala till de mängder med människor som varit här genom århundradena, säger Stefan Olofsson.
Om du skulle beskriva kyrkan som en person, hur skulle du beskriva den då?
– Min mormors ogifta syster som gjorde väldigt goda kakor, som hade rynkor efter varje erfarenhet hon hade fått. Och som delade med sig av sin kärlek, och hon hade inte egna barn eller barnbarn. Och jag fick en del av det. Lite grann som en god tant med kakor, säger han.
Vad har du för känsla när du är i den här byggnaden?
– Man går ju på helig mark, skulle jag vilja säga framförallt. Här har människor fått samlats till både glädje och sorg under århundraden. Det är något man tar med sig varje gång, säger Hans Johansson.
Båda är rörande överens om koret, med altaret, är den finaste delen.
Den är rikt utsmyckad med målningar.
– Det finns en sådan rikedom där, ju mer jag tittar på det och läser in mig på det, vilka personer som är där och vad som är symboliken i det, så kan jag förstå att när de målades i början på 1500-talet måste det ha varit en överhimmelsk erfarenhet, säger Stefan Olofsson.
– Det kanske är där vi mest rör oss, som präster. Koret, med målningarna och inte minst altarskåpet är något man kan vila ögonen på och upptäcka saker varje gång, säger Hans Johansson.
Just nu pågår omröstningen Luleås finaste byggnad på vår sajt.