Det har snart gått ett år sedan Statsminister Stefan Löfven (S) tillsammans med Isabella Lövin (Mp) tog det första spadtaget för Hybrits pilotanläggning i Luleå. Ett spadtag som var det första steget mot en fossilfri stålproduktion - helt fri från kol och koks. Framtidens Hybritanläggning blir världsunik i sitt slag och ska göra det möjligt att tillverka järn med hjälp av vätgas istället för kol. Bakom projektet står jättarna SSAB, LKAB och Vattenfall som siktar på att ha lösningen på plats för fossilfritt stål 2035.
– Det är ett spännande och utmanande projekt. Vi bygger något vi inte byggt förr. Alla vi som jobbar här har tidigare jobbat med industriprojekt i olika skepnader. Men en sådan här anläggning finns ingen annanstans. På det sättet är det nytt för oss. Det är inspirerande, säger Per Lundström Lundström, projektledare för pilotanläggningen Hybrit i Luleå.
På måndagen kallade representanter för projektet till pressmöte för att berätta om nästa stora plan för Hybrit. För att säkerställa tillgången av vätgas till stålproduktionen planeras en testanläggning för lagring av vätgas i Svartöberget i Luleå.
– Vi vill kunna balansera produktionen i och med att vi behöver energi från vindkraften. Vi kommer att kunna producera mycket vätgas när det blåser mycket, men behöver hitta ett sätt att lagra vätgasen så att man ska kunna producera järn och stål även när det inte blåser, säger Martin Pei, Hybrits ordförande.
Tekniken är obeprövad, men i västra Sverige lagrar man naturgas och tanken är att applicera en del av den tekniken för vätgas.
– Vätgasen och naturgasen skiljer sig en hel del i deras egenskaper. Vätgasen är den minsta atomen i hela naturen. Vi måste studera olika typer av material under olika förhållanden. Trycket i tanken varierar beroende på elproduktionen, det måste vi kontrollera noggrant, menar Martin Pei.
På Svartöberget i Luleå finns ett bergrum under berget som tidigare använts av LKAB. Och det är här som testanläggningen är tänkt att ta form. Än så länge är det här bara på planeringsstadiet och det kommer att göras ett antal utredningar, sökas de tillstånd som krävs samt ha samråd med berörda intressenter, innan definitivt beslut tas. Om det blir den här platsen är planen att lagret byggs 2021.
– Det blir en väldigt liten anläggning och vi har kommit fram till att det är den bästa platsen för att bygga på med det vi vet just nu.
Tekniken som Hybrit vill testa finns ingen annanstans i världen. Och om projektet faller väl ut så innebär det att tekniken kommer att kunna kommersialliseras för exempelvis transportbranschen.
– Det kommer att fungera för personbilar. I Sverige är det mycket fokus på batteribilar, men många tror att den framtida lösningen ligger i vätgas. Slutprodukten av vätgasutsläpp är vatten, vilket är jättehäftigt. Det blir rent och fint istället för koldioxid som kan förstöra hela jorden, menar Martin Pei och fortsätter:
– Vi hoppas att vi slipper importera kol ända från Australien och istället kan använda lokal tillgänglig el från exempelvis vindkraften. Sverige har otroligt bra förutsättningar för att klara framtidens utmaningar. Rent generellt så innebär Hybrits teknik en revolution för stålindustrin. Vi står för 10 procent av Sveriges koldioxidutsläpp i dag, det skulle bli en otrolig skillnad för miljön.
Har ni blickarna på er från andra stålindustrier i världen?
– Det finns många som tar initiativ nu. Men i fronten av hela utvecklingen ligger Europas industri. Hybrit har en aggressiv tidsplan och vi är ledare i den här ligan kan man säga. Det är många som tittar på oss.
Med avundsjuka eller förakt?– Det är mycket blandade känslor. Nu har alla europeiska bolag börjat prata och lagt planer för att följa efter oss. De tror att vätgasbaserad järnmalmsreduktion är den framtida tekniken. Vi ligger fantastiskt bra till i Sverige och vår anläggning i Finland. I Skandinavien har vi den bästa tillgången på fossilfri el och järnmalm i Malmfälten. Så lite avundsjuka är dem, säger Martin Pei med ett skratt.
Nu ligger utmaningen i att få stöd från samhället eftersom att infrastrukturen för elnätet behöver förstärkas.
– Tekniken finns och vi vill springa fort. Vi behöver konvertera våra befintliga anläggningar som är byggda för fossila bränslen. Det är en lång och tidsödande process. Nu måste vi få stöd från myndigheter där vi söker tillstånd. De behöver lära sig mer och jobba snabbare, vi vill ställa om så fort som möjligt. Sedan behöver vi mer tillgång till fossilfri el. I den processen är tillståndsfrågan den mest kritiska. Här har de stora markägarna möjligheten att hjälpa till. Det finns många projekt, det är de som måste komma i gång med bygget. Vi kommer göra vad vi kan och göra våra processer så energieffektiva som möjligt.