Den nutida kyrkstadsseden i Gammelstad har dokumenterats genom ett projekt, som nu finns redovisat i en tjock rapport. Rapporten bygger på intervjuer som gjorts med 28 kyrkstugeägare i varierande åldrar samt en enkät som skickats ut till alla kyrkstugeägare, drygt 500 personer. 30 procent svarade på enkäten.
- Kyrkstugeägarna är oerhört viktiga för det är de som upprätthåller traditionen som kyrkstaden bygger på, säger Ann-Louise Lång, antikvarie på Hägnan och en av dem som arbetat med projektet.
Levande sedvänja
Faktum är att den levande kyrkstadsseden var en starkt bidragande orsak till varför Gammelstads kyrkstad upptogs på Unescos världsarvslista 1996.
- Det centrala i kyrkstadsseden är det sociala inslaget, att komma hit, umgås och dricka kaffe. Det dricks oerhörda mängder kaffe här, fortsätter Ann-Louise Lång.
Kyrkstugeägarna har fått en rad frågor om hur och när de använder kyrkstugorna, hur de ser på sin roll, vad de tycker om turisterna och vad de tror om framtiden.
Bra med regler
De flesta ser positivt på det regelverk som omgärdar kyrkstugorna. Stugorna får bara nyttjas för tillfälligt boende.
- Man är rädd för att platsen ska utvecklas till ett sommarstugeområde, säger Anna Lundgren som arbetat med projektet.
Kyrkstugornas låga marknadsvärde kan vara både en tillgång och en förbannelse. Det gör det ekonomiskt möjligt för en arvinge att lösa ut övriga arvingar om stugan går i arv inom släkten.
- En nackdel är om man måste göra stora investeringar i stugan, för man får aldrig tillbaka pengarna om man måste sälja stugan, säger Ann-Louise Lång.
Sekulariseringen ett hot
Det finns flera hot mot kyrkstaden, exempelvis generationsskiften som innebär att nya ägare utan känsla eller intresse för kyrkstugorna tar över, sekulariseringen av samhället som innebär att färre går i kyrkan och att regelverket för vem som får äga en kyrkstuga kan förändras.
Nuvarande regelverk går tillbaka på kungliga skrivelser från 1817. En statlig utredning från 2003 beskrev särregleringen av kyrkstäderna som otidsenlig och något som kommer att upphävas i framtiden.
1930 gjorde Nordiska museet en liknande etnologisk undersökning, men eftersom intervjuerna som gjordes då inte finns sammanställda har det inte varit praktiskt möjligt att jämföra de två undersökningarna berättar Ann-Louise Lång.