Det var i december i fjol som Samuel Sundkvist var ute på en joggingtur och sprang efter Tullgatan, precis framför ingången vid gymnasiebyn, när olyckan inträffade. Det var sent på kvällen och det fanns inga lampor som lyste upp efter vägen.
– När jag sprang förbi där och mötte samtidigt en person som jag kollade mot och i samband med det så trampade jag på kanten som var där. Den var så hög att jag trampade så snett och både stukade och bröt foten.
Det hade pågått ett markarbete efter gatan och längs halva cykelbanan var delar av asfalten bortriven. Det fanns inga skyltar, avspärrning eller någon annat som markerade att det pågick ett markarbete där, berättar Samuel Sundkvist.
– De får ju spärra av eller sätta upp en skylt, det är de minsta de kan göra.
Han tog sedan kontakt med kommunen för att anmäla att det fanns en hög kant där och även för att höra om vad som gällde kring försäkringen.
– Gällande försäkringen så blev jag hänvisad till en person till kommun som i sin tur hänvisade mig till Riksbyggen som i sin tur hänvisade till Luleå Energi, som i sin tur hänvisade till Luleå markanläggning och sedan tillbaka till kommunen. Sedan gjorde jag de varvet tre gånger innan jag fick tag på någon som ville prata om det här utifrån ett försäkringsperspektiv.
– Det har varit väldigt många turer fram och tillbaka. Jag har fått information både en och två gånger från handläggare att det ska vara klart inom en vecka. Det var information jag fick i februari och i mars.
Nu har det gått närmare åtta månader sedan han bröt foten och har fortfarande inte fått något besked varken från kommunen eller Luleå Energi.
– Jag kan inte anmäla till mitt försäkringsbolag eftersom om det är så att en eventuell ansvarsförsäkring kan kliva in så är det i första hand den som ska lämna ersättning.
– Jag förstår att det är mycket att utreda när de är flera parter inblandade, men jag är i kontakt med liknande arbeten i jobbet och har aldrig varit med om att det tagit ens halva den här tiden.
Efter olyckan var han tvungen att använda kryckor i en månad och har fortfarande en del problem med foten på grund av stukningen.
– Jag kan inte springa och kan inte göra någon mer fysisk ansträngning än att promenera en kortare bit.