Samerna vill vara likvärdig part

Urfolksdeklarationen antogs av en stor majoritet av FN:s medlemsländer den 13 september 2007. USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland röstade då emot. Ändå har flera av dess länderna tagit steg i den riktning deklarationen avsett under 2008.- Antagandet av deklarationen var en historisk milstolpe i kampen för erkännandet av urfolkens mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det var en bekräftelse att urbefolkningen har samma rätt som andra grupper i samhället, säger Sylvia Simma, Sametingets ordförande/talman. Rätt till självbestämmande
Sametinget välkomnar särskilt deklarationens erkännande att urfolken har en oreserverad rätt till självbestämmande. Det innebär att även det samiska folket ska ha rätt att fritt avgöra sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling, samt kontrollera och besluta över sina egna naturresurser.- Ett exempel är samernas rätt till renbete. Det har varit flera rättegångar i Härjedalen och Västerbotten där samerna förlorat rätten till renbete. Mycket på grund av att bevisbördan har legat hos samerna. Vi är inte ute efter att äga marken, bara att kunna nyttja den för vår näring, säger Sylvia Simma.Stolta barn
Som ett första steg tycker Sylvia Simma att regeringen ska anta den Nordiska samekonventionen som sameministrarna och sametingen i Sverige, Norge och Finland enats om. Genom den skyddas språket, kulturen och näringarna samt att det ger samerna självbestämmanderätt.- När den nya regeringen tillsattes sa de att de ville skapa en ny samepolitik. Men den har hela tiden flyttats fram. Nu säger de att att den ska vara klar år 2010. Under tiden händer det ingenting. De hänvisar hela tiden till att de jobbar med frågorna i en arbetsgrupp, säger Sylvia Simma.Vad Sylvia Simma framför allt skulle vilja, i väntan på att urfolksdeklarationen implementeras, är att Sametinget skulle få statusen som likvärdig part i olika frågor. Då skulle man kunna skapa gemensamma arenor där frågor diskuterades. Som exempel berättar hon om naturarvet Laponia. Värnar kulturen
När det blev ett världsarv visste man inte hur det skulle förvaltas. I diskussionerna som följdes sågs samerna som en likvärdig grupp och då bjöd de också till och tog sin del av ansvaret för att förvalta området.- I grund och botten vill vi bara ha kvar vår kultur, vårt sätt att leva, vårt språk och våra näringar. Vi vill att våra barn ska vara stolta över att vara samer, säger Sylvia Simma.