Ingegerd Larssons föräldrars grav finns på Örnäsets kyrkogård, den bruna stenen har konstaterats vara osäker och måste åtgärdas. En kostnad som gravrättsinehavaren själv måste stå för. Senast sista augusti nästa år måste den som har ansvar över graven välja att antingen åtgärda problemet eller avsäga sig ansvaret för graven.
– Jag ringde direkt till en av de firmor som fanns på listan, de sa att det kommer kosta ungefär 2.000 kronor. Vi betalar ju kyrkoskatt och begravningskostnad, nog är det konstigt att det här är något som inte församlingen bekostar, säger Ingegerd Larsson.
I juni tog kyrkorådet för Luleå domkyrkoförsamling beslutet att varje gravsten ska kontrolleras och nu pågår en översyn av alla gravstenar på kyrkogården med hjälp av digitala mätinstrument. Undersökningen beräknas ta två år. Bakgrunden till beslutet att lägga ned de instabila stenarna är den dödsolycka som skedde 2011 i Bollebygd. En åttaårig flicka skulle hjälpa sin mormor att hitta en grav och omkom efter att en 150 kilos sten välte över henne. Efter händelsen tog Svenska kyrkan kontakt med kyrkogårdschefer i hela landet för att se över säkerheten på kyrkogårdarna. Som Kuriren tidigare berättat var beslutet omdiskuterat i kyrkorådet, ledamoten Lars Pohjanen (c) reserverade sig mot beslutet som han ansåg bröt mot begravningslagen.
Att det är gravrättssinnehavarna som ska stå för kostnaden är långt ifrån självklart. I Piteå började kontrollen av gravstenar redan innan olyckan i Bollebygd skedde och särskilda medel avsattes för att säkra de gravstenar som riskerade att falla omkull.
– Det var ett arbete som var igång redan innan olyckan, vi såg det som ett arbetsmiljöproblem och bekostade det genom begravningsavgiften, säger Jan-Erik Pettersson vid Piteå församling.
Margaretha Lindbäck, domkyrkoråd i Luleå menar att det är upp till gravrättsinnehavaren att se till att gravstenen är säker. Församlingen står dock för undersökningskostnaden.
– Det kan bli mycket pengar för enskilda personer, men det är framförallt äldre stenar som berörs och där finns det oftast ingen gravrättsinnehavare kvar. På nya gravar är det oftast inte så stora stenar och inte lika många av dem måste säkras, säger Margaretha Lindbäck.