– Jag frågade dem som var innan mig varför de inte sade ifrån när projekten inte kom, säger Mia. ”Då får man inga jobb”, sade de då.
Denna grupp kom alla från Arbetsförmedlingen, där vissa fått en ettårig anställning direkt och vissa haft en sysselsättningsplats i fas 3 under våren.
– De hade fått någon slags utbildning om hur de skulle registrera till projekten, men eftersom de inte fick in något material slutade det med att de satt och scannade in gamla tidningar och kartor från Stadsarkivet. Men det var ju inget heltidsjobb och hade inget med projekten att göra. De sade bara ”hellre det här än ingenting”, säger Mia.
Den som sade ifrån var Mia, vilket enligt henne också kostade henne en anställning. När sysselsättningsplatsen på sex månader tog slut skulle hon ha erbjudits en ettårig anställning, men Skogsstyrelsen menade att det inte gick då hon varit frånvarande mer än 50 procent av tiden.
Detta var dock felaktigt, så Mia bad om en skriftlig förklaring till varför hon inte fick någon anställning. Beslutsunderlaget blev då ändrat till ”Samarbetsproblem” och ”Projektsyfte ej uppnått”.
– Vi har ju inte ens haft något projekt att kunna samarbeta i eller uppnå något syfte med. Jag fick helt enkelt ingen anställning för att jag var den som sade ifrån. Men jag kunde bara inte hålla käft, inte när det dessutom är skattepengar som slösas bort, säger hon.
Jim Degerman, ansvarig på Skogsstyrelsen i Luleå, väljer att inte kommentera uppgifterna.