Före skolåldern är särbegåvade barn ofta medvetna och uppmärksamma, har en hög aktivitetsnivå och ibland ett klart mindre sömnbehov än andra barn. De är ofta extremt nyfikna, lär sig snabbt och är intresserade av intellektuella utmaningar som pussel och labyrinter. De kan också vara perfektionistiska och ha svårt att ta kritik.
Efter att de börjat skolan är särbegåvade barn ofta vetgiriga och visar en större förmåga än sina jämnåriga att ta till sig ny kunskap och bearbeta information. De är ibland negativa till skolan och kan känna sig uttråkade, men är däremot bra på att koncentrera sig på aktiviteter de valt själva. De kan bli så uppslukade av sina tankar att man måste röra vid dem för att få kontakt, och kan också ha svårt att släppa en aktivitet för att gå vidare till nästa. De kan ha svårt att jobba med lätta ämnen men trivs med komplexitet, och är ofta duktiga på att tala men dåliga på att skriva. Flera särbegåvade barn kan också söka sig till äldre människor, men däremot ha dåliga relationer till kamrater eller lärare.