Rutinerat gäng bjuder på irländskt sväng

När undertecknad med fotograf i släptåg närmar sig Robbgården på hembygdsområdet i Boden möts vi av spänstiga toner som strömmar ut från lokalen som Reels repeterar i. När vi öppnar ytterdörren ökar volymen och dansanta toner rullar ut i omgivningen. Det är repdag för Reels och det ska förstås dokumenteras. - Vi träffas var 14:e dag här i hembygdsföreningens lokaler och som tack för att vi får hålla till här brukar vi spela vid någon sammankomst, om vi blir tillfrågade, berättar Börje Lustig, dragspelare och orkesterledare för Reels. Blev förälskad
Gruppen spelar nästan huvudsakligen irländsk folkmusik och det kanske kräver sig förklaring. Det hör ju inte till vanligheterna att pensionerade norrbottniska män väljer att hänge sig åt den sortens musikaliska nöjen. För en sisådär fem-sex år sedan åkte Börje Lustig till Irland på semester och han kom snabbt att bli förälskad i den irländska folkmusiken. - Jag åkte runt i sydvästra Irland. På dagarna cyklade jag och på kvällarna besökte jag pubarna och jag blev fascinerad, berättar han. Överallt hörde Lustig den irländska folkmusiken och han föll som en fura. Hemma i Sverige igen bestämde han sig för att försöka dra ihop en orkester som skulle spela irländsk musik. Notbunt
Han kontaktade vänner, bekanta och kollegor han spelat med tidigare. Och visst lyckades han få ihop ett gäng musiker. - Börje fick med sig en bunt noter från resan och de använder vi nu, säger Timo Karvonen, gruppens basist. Reels är ett samarbete över kommungränserna. Två av medlemmarna (Timo Karvonen och Börje Lustig) bor i Luleå och de två andra (Åke Edelsvärd och Gunnar Nyqvist) i grannkommunen Boden. - Alla har spelat i andra grupper tidigare i olika sammanhang. De kallar sig amatörmusiker men för en lekman som undertecknad låter det i alla fall förbaskat proffsigt när de drar igång en svängig jig eller någonting annat typiskt irländskt. Spelglädje
Åke Edelsvärd, Boden, är näst äldst i Reels (som direktöversatt betyder "I dansens virvlar") och han berättar att gruppnamnet kommer från en irländsk dans med tillhörande musik. - Det är en enorm spelglädje i irländsk musik, säger han. Gruppen spelar olika musikstilar med härliga namn som reel, jig, hornpipe och även ballader. Mycket av musiken är som gjord att dansa eller stampa takten till. - De olika stilarna är ganska olika sinsemellan och musiken ställer krav på den som spelar, säger Börje Lustig. Han får medhåll av Åke Edelsvärd. - Speciellt de snabba låtarna kräver att du är hundraprocentigt koncentrerad och det räcker inte att vara notkunnig när du spelar irländsk musik - du måste ha känsla också. Ett vemod
Irländsk musik har ofta ett vemod, en liten sorgsenhet i sig men samtidigt är den också glad, sprallig och medryckande. - Visst, det handlar om rytmisk och glad musik, säger Lustig. Han berättar att det inte räcker att följa ett notblad när man ska spela någonting från Irland. Gruppen har fått ägna mycket tid åt att lyssna på andra musikers inspelningar. - Vi har hittat mycket på internet, berättar Karvonen. Det är svårt att prata om irländsk folkmusik utan att komma in på en jämförelse med den svenska. - Den irländska folkmusiken är inte så självklar som den svenska. Man vet inte riktigt vart den ska ta vägen, säger Gunnar Nyqvist, gruppens ålderman. Präglad
Den irländska musiken är präglad av landets historia med förtryck, fattigdom och krig. - Mycket av det vi spelar har gammal härstamning, vissa låtar är flera hundra år gamla, säger Lustig. Den irländska musiken kan vara lite mörk och dyster och har ofta en allvarlig bakgrund. - Texterna handlar om folk som sitter i fängelse och längtar ut eller om sjömän på världshaven som drömmer om sin käresta, säger Karvonen. Någon sång bjuder inte Reels på när de spelar. Det tycker gruppen är för svårt. De skulle förstås behöva en duktig vokalist men den irländska folkmusiken är faktiskt tillräckligt intressant, även utan sång. Krävande
Nu ska man inte tro att vem som helst kan ge sig i kast med att spela irländsk folkmusik. Man ska nog vara både rutinerad och skicklig för att hänga med i alla svängar som det bjuds på. - Den är krävande men det är min behållning, säger Gunnar Nyqvist. Trots att publiken vid många av Reels spelningar inte har något förhållande till den musik gruppen spelar brukar konserterna gå hem hos dem som lyssnar. - Publiken gillar irländsk folkmusik och det händer till och med att vi får spela extranummer, berättar Nyqvist. Halvtimme
För att inte trötta ut publiken, ofta pensionärer, brukar gruppen sätta samman program som är cirka 30 minuter långa, plus eventuella publikinrop. - Det är svårt att välja ut låtar. Det finns så mycket bra musik att välja bland, säger Lustig. Reels har en ganska omfattande repertoar och de klarar utan problem att ge sig i kast med ett 40-tal låtar. - Det är kul med spelningar. Man måste möta publiken, då skärper man sig, Det är bra att ha lite krav på sig, säger Karvonen. Gruppen senaste spelning ägde rum i fjol men då drabbades Börje Lustig av lite krämpor. - Men jag mår bra nu och vi ställer gärna upp och spelar. Jag tror till och med att vi skulle komma till Kulturen hus i Luleå om vi blev tillfrågade, säger han och skrattar. Flöjt lockar
Själv drömmer Lustig om att få sätta läpparna mot den speciella irländska flöjten, ofta kallad tin whistle, som ofta förekommer i folkmusiksammanhang. - Ännu har jag inte fått den godkänd av gänget men det kommer. Någon gång i livet ska jag spela irländsk flöjt, säger han. Sedan sätter sig gänget på sina stolar och plockar fram sina instrument. De bjuder på en liten minikonsert med fantastiska låtar som The rose of Allendale, Danny Boy (Londonderry air) och The black velvet band. Repetitionen fortsätter när vi lämnar lokalen och när vi stänger dörren till Robbgården kan man fortfarande höra de svängiga irländska tonerna leta sig ut genom fönster och dörrar. Visst är det någonting alldeles speciellt med irländsk folkmusik.

Rutinerat gäng bjuder på irländskt sväng

Det svänger ordentligt när musikgruppen Reels drar igång och det är svårt att fatta att medelåldern hos medlemmarna är respektingivande 73 år. Kuriren fick äran att vara med på en av Reels repetitioner. - Det här är nog det roligaste vi gjort, säger Börje Lustig, gruppens grundare.