Rundtur i Vita Duvan

Nästa år, 2004, är det 150 år sedan som cellfängelset i Luleå stod färdigbyggt, i det närmaste. Det kom nämligen att dröja ytterligare ett par år innan det definitivt togs i bruk. Den niokantiga fängelsebyggnaden är Luleås första ickekyrkliga stenbyggnad. Den första stenbyggnaden var Gustavskyrkan som invigdes 1790 men som förstördes vid branden 1887. Magnus Markström är kunskapare och arbetar för Hägnan i fält, Luleås ekomuseum. Magnus Markström brinner för Vita Duvan och önskar inte något annat än att duvan ska lyfta och bli synlig igen. Och nu i en ljusare dager. ? I dag står Vita Duvan tomt. Fängelsevåningarna är urstädade. Cellerna är så prydliga som celler kan vara. Vi borde kunna ta vara på den här unika byggnaden som få Luleåbor närmat sig och ännu färre känner bakgrunden till, säger Magnus Markström. ? I Stockholm finns Långholmen, det gamla fängelset som blivit populärt hotell. I Luleå har vi Vita Duvan som jag är övertygad om skulle kunna bli ett vandrarhem med dragningskraft. Inte minst därför att Vita Duvan är ett monument över de politiska viljeyttringar som iscensattes av centralmakten under demokratins genombrottstid i Sverige under 1800-talet. En natt i Vita Duvan kan, för de historiskt intresserade, också bli till en kunskapsupplevelse, tror Markström. Vad som ska hända med Vita Duvan står skrivet i stjärnorna. Klart är i alla fall att lidelsefulla människor, som Magnus Markström, är fast beslutna om att ge det gamla fängelset en ny chans och en ljusare framtid. Spännande historia Vita Duvan väcker berättigad uppmärksamhet. Till sitt yttre är byggnaden både annorlunda och spännande. ? Innanför väggarna finns historien. Den sträcker sig långt tillbaka och berättas sällan, nästan aldrig, säger Magnus Markström. ? Idén med cellfängelser, som Vita Duvan, var produkten av en mer humanitär syn på fångvården som växte fram ur den nya människosynen som växt fram sedan renässansen, konkretiserat med upplysningsidéerna under 1700-talet och artikulerats med de liberala idéerna under 1840- och 1850-talen. Individen steg fram som begrepp, individen var fri och kunde därmed förbättras. ? Tanken var att fången, ensam i sin cell, skulle tänka över sina gärningar och därmed bli en bättre människa. Så blev det sällan. I det gamla bondesverige uttrycktes identitet kollektivt och det värsta straff man kunde få var att utstötas ur den sociala gemenskapen. Fängelsestraffet blev verkligen ett straff eftersom fången fråntogs sin sociala identitet och, därmed, sin trygghet i gemenskapen. Syftet med fängelsestraffet uppfylldes alltså inte, förklarar Magnus Markström. Niokantig tornbyggnad 1841 kom ett riksdagsbeslut om cellfängelser. Fångarna skulle sitta i ensamceller och begrunda sina synder. Tanken bakom ensamcellerna var också att fångarna inte skulle stå under inflytande av mer förhärdade brottslingar, något som varit vanligt tidigare när småtjuvar blandades med grova våldsmän och förbrytare i olika åldrar och kön blandades i gemensamma celler. Under perioden 1846 till 1914 byggdes, i Sverige, 45 cellfängelser. Fängelserna byggdes enligt philadephiasystemet, med cellerna placerade längs väggarna och en gång i mitten eller enligt auburnsystemet, med cellerna placerade rygg mot rygg och med dörrarna ut mot en gång. Vanligtvis användes philadephiasystemet för korttidsfångar och auburnsystemet för långtidsfångar. I Sverige byggdes bara ett fängelse enligt auburnsystemet. Det var Långholmen, som kombinerade de båda systemen. Byggnadens yttre fick en rektangulär form och alla såg tämligen lika ut där rådande arkitektoniskt mode varierade. ? Bara ett fängelse kom att se helt annorlunda ut och skilja sig från standardiseringen. Det var länsfängelset i Luleå, Vita Duvan. Det byggdes som en niokantig tornbyggnad, en så kallad panoptikon, berättar Magnus Markström. Förebilden hämtades från England där en av liberalismens fäder, Jeremy Bentham, ritat en panopticonanläggning, Millbanksfängelset, för 1.100 fångar. Det var en jätteanläggning i jämförelse med Vita Duvan där tornbyggnaden rymde åtta celler på första plan och nio på det andra. ? Panoptikonidén handlar om att separera individer från varandra och hålla dem under dold övervakning. Panoptikon betyder ungefär ?allseende plats? eller ?det allseende ögat?. Väktarna kunde iaktta fångarna medan fångarna aldrig visste när de var iakttagna, förklarar Magnus Markström. ? Vita Duvan var dock aldrig något äkta panoptikon där celldörrarna utgjordes av gallerverk. Förutom att Vita Duvan saknar ett centralt belägen vaktrum (här finns i stället en spiraltrappa mellan våningarna) så är celldörrarna hela. Det är således svårt att avgöra i vilken utsträckning Benthams pedagogiska idéer verkligen fungerade, menar Magnus Markström. Borde bli en sevärdhet Arkitekten som ritade Vita Duvan var Carl Fredrik Hjelm. Hjelm kom att bygga ett flertal fängelser och befästningsanläggningar. Som byggherre stod tillförvaltaren Uno Strandberg och en av hans borgenärer var Jonas Bodell. Denne Bodell, född i Ringarum i Östergötland 1811, kom till Luleå som ung bokhållare och platschef vid den tidens stora pråm- och skeppsbyggeriföretaget Liljevalch. Med tiden blev Bodell en stor och mäktig man i Luleå. Inte enbart för att han råkade äkta dottern till den store handlaren Christoffer Bergström utan främst på grund av egna meriter. Bland annat blev Bodell 1847 ägare till det stora båtvarvet Oscarsvarv. Men det är förstås en annan historia, precis som berättelsen att sex av arbetarna som byggde huset nedtecknade en bön, på en brädlapp, med en önskan om att de själva och deras anhöriga aldrig någonsin skulle behöva stiga in i detta hus. 150 år senare hoppas många nu att Vita Duvan ska bli en sevärdhet! ? Vandrarhem eller museum eller, varför inte både och? frågar sig Magnus Markström, avslutningsvis.

Rundtur i Vita Duvan

Nästa år är det 150 år sedan Vita Duvan stod färdig. Fram till 1979 nyttjades fängelset och efter det att den sista fängelsegästen lämnat har utrymmena utnyttjats bland annat som bibliotek. Nu vill många ge Vita Duvan luft under vingarna igen.