Många människor samlades på Blackis på fredagen för att ta ett sista farväl av Rolf Nilsén, eller "Roffe" som han kallades på Kuriren. Begravningsförrättare var Karl Petersen, som berättade att Roffe ville att begravningen skulle bli en ljus stund, en stund för att minnas och glädjas. Den skulle avslutas med en fest, där man skålade många gånger. "Rista in mitt födelsedatum och min dödsdag på min sten. Plantera blommor och vattna ibland", lydde hans sista önskan vidare. Några av hans medarbetare ler, Roffes humor lever vidare trots att han är död.
Minnestalen, som lästes upp av Karl Petersen, handlade mycket om Roffes långa karriär som nöjesreporter på Kuriren, där han intervjuade otaliga filmstjärnor, författare och musiker. Spaltkilometer med text flödade under årens lopp. De andra journalisterna blev hans familj under 80- och 90-talet, och han blev som en familjemedlem för dem.
Talen handlade också mycket om de ofantliga mängder film, musik och böcker som Roffe konsumerade under sin livstid. Hur otroligt påläst han var, och hur han fyllde sitt hus med litteratur och musik. "Han flyttade aldrig ut ur huset på Börstskärsgatan, han flyttade i stället in hela världen hem till sig", stod i ett av minnestalen. "Han var en stark personlighet som gjorde avtryck vart han än kom", lydde ett annat.
"Roffes liv blev alldeles för kort, men fint och innehållsrikt. Han hann sprida mycket glädje omkring sig", läste Karl Petersen vidare. Att hans liv blev alldeles för kort håller nog de flesta med om, han dog bara 60 år gammal.
På begravningen mindes man både de glada och de sorgliga stunderna i Roffes liv. För Roffe blev de sista åren en prövning. När han skulle hjälpa en flicka som hade råkat illa ut blev han själv misshandlad. Strax därpå fick han en sjukdom som tvingade honom att amputera benet, och så fick han en stroke i maj i år.
Till låten Silver stallion visades ett bildspel med glada bilder från olika episoder i Roffes liv. Roffe med sina böcker, vid havet, i sin trädgård, tillsammans med sina vänner och kollegor, tillsammans med olika kändisar.
Musiken fick tala för sig själv, och det var mycket musik. Låtarna som spelades hade Rolf valt själv; Have a little faith in me med John Hiatt, Silver stallionmed Lee Clayton, Let him roll med Guy Clark, Jerusalem tomorrow med Emmylou Harris, On the road again med Willie Nelson och Up on the Cripple Creek med The band..
Livemusik blev det också, med Bonne och Björn och låten You gotta move.
Roffes vänner hade också lagt till en sista låt; Moon song av Patty Griffin, som Roffe lyssnade på när han var ledsen.
Vid ceremonins slut reste sig alla upp och klappade i händerna för Rolf Nilsén.