Rolf Nilsén död

Rolf Nilsén, eller Roffe som vi på tidningen kallade honom, var en av de allra största profilerna i Norrbottens-Kurirens snart 153-åriga historia. På onsdagen påträffades han död i sitt hem i Svartöstaden.
Han var järnverksarbetaren som hade ett brinnande intresse för främst film och musik. Men även teater och annan kultur låg honom väldigt varmt om hjärtat.
Det var också hans stora filmintresse som ledde in honom i tidningsvärlden. Som 14-åring började han skriva filmrecensioner i Norrskensflamman. Några år senare började han skriva filmrecensioner i Kuriren.
På Kuriren blev han snabbt god vän med Gunnar Söderholm, mer känd som Cyrris och även han en stor profil. De två hade ett brinnande intresse för film och till en början fick Roffe recensera de filmer Cyrris inte ville gå på.
Han började skriva allt mer i Kuriren och nu var det inte bara film. Det blev en hel del musik och han recenserade skivor och skrev från olika konserter. Och 1980 fick han fast anställning som nöjesreporter. En anställning han hade fram till 2013 då han övergick till frilansverksamhet. Men han fortsatte att skriva sina krönikor i Kuriren ända in i det sista.
Att säga att Roffe var en profil räcker inte. Han var en stor profil och ingen som läst Kuriren under de senaste åren har kunnat undgå hans artiklar. Han var otroligt flitig och hade ett minne som få inom de områden han var intresserad av. Exempelvis så var han inte intresserad av sport och kunde inte heller någonting om sport. Men få var de frågor som rörde exempelvis film som han inte hade svaret på.
Under årens lopp intervjuade han tusentals kändisar. Bland alla kändisar kan nämnas Norman Mailer, Sean Connery, Willie Nelson, Jackie Collins och listan kan göras hur lång som helst.
Fotografen Thord Nilsson, som under många år reste land och rike runt med Roffe för Kurirens räkning, kan berätta om författare och artister som förvånats över hur kunnig och påläst han var. Många var de intervjuoffer som sa att han visst mer om dem än de själva gjorde.
I mars 2006 förändrades hans liv på ett drastiskt sätt. Han ingrep i samband med en misshandel i Luleå centrum och det resulterade i att han själv blev misshandlad. Händelsen etsade sig fast hos honom och han blev aldrig den gamla vanlige Roffe igen.
Sedan drabbades han av sjukdom. Bland annat tvingades han amputera ena benet och givetvis kom det också att påverka hans liv.
Nu har Roffe lagt ned sin penna för gott. Så det är bara att lyfta på kepsen, som han själv gjort så många gånger, och säga hej och tack.
För äventyret fortsätter inte längre, utan har tagit slut.