Roine Karlsson är volontär på Mind och Självmordslinjen. Han pratar och chattar med människor i behov av att prata med en vanlig människa.
Mind är en ideell organisation där volontärer jobbar med att stötta personer som har det tungt med det psykiska måendet. Organisationen är stor med omkring 700 volontärer och flera telefonlinjer: självmords-, livs-, föräldra- och livslinjen. Samtalen sker per telefon eller via chatt.
En av dem som volonterar är Roine Karlsson, pensionär boendes i Luleå, som jobbat som volontär i ett och ett halvt år. Tidigare har han bland annat jobbat som affärsrådgivare.
Han bemannar självmordslinjen åtta timmar per månad, utspritt på två pass. Fyra till sex andra personer jobbar samtidigt som honom, någonstans i Sverige.
Alla volontärer är anonyma och använder sig endast av sitt förnamn. De är, som Roine Karlsson säger, bara vanliga människor.
– Många av de som vi pratar med har en psykologkontakt men vårt uppdrag är att finnas där och bara vara en vanlig medmänniska. Jag är en vanlig lekman och kan inte vända någons liv på en halvtimme eller timme.
För 16 år sedan tog hans egen bror livet av sig. Något som han säger skapat både sorg och dåligt samvete i familjen och något som de borde pratat mer om, vilket han kan förstå i dag.
Någon har någon gång, någonstans, yttrat orden "jag vill inte dö men jag orkar inte leva". De orden tänker Roine Karlsson ofta på. Han säger att han har en förståelse för dem som avslutar sitt eget liv.
– Snarare kan jag fundera, hur orkar en del människor? Det finns så mycket ensamhet och smärta.
"Det ger en perspektiv", säger Roine Karlsson om att prata med människor som söker sig till Självmordslinjen.
Han poängterar att hans uppdrag inte är att sprida dåligt samvete utan att finnas där som medmänniska. Kanske lyfta frågan hur omgivningen ser på om personen inte lever längre. Han säger att många inte förstår att de skulle bli mycket saknade.
– De upplever att de hjälper sina anhöriga genom att försvinna. Jag har haft några samtal då jag inte vetat om den här människan finns i morgon. Då har jag tänkt att jag kanske kunde bjuda på ett sista schysst samtal, så personen kunde lämna det här livet och fått prata med någon. Det känns meningsfullt.
Även om samtalen har handlat om att inte fortsätta leva har det funnits skratt i många av dem. Vid behov pratar han med någon i Mind eller en terapeut på S:t Lukas stiftelsen.
– Att få bära med sig djupa, ärliga möten är inte tungt. Jag kan inte göra någons liv bättre men jag kan vara en schysst människa i en halvtimme. Man får lite perspektiv när man möter ensamma människor och de som inte mår bra.
Samtalen bjuder också på skratt. "Det känns bra att kunna vara en schysst människa", säger Roine Karlsson.