Videon är inte längre tillgänglig
Längst ute i Luleås skärgård finns en liten ö som bjuder på natur och historia. Rödkallen har varit ett omtyckt utflyktsmål och för bara några år sedan fanns både pub och hotell.
Redan på medeltiden fiskades det kring ön och sevärdheter som fyren och kapellet härstammar från 1800-talet då sjöfarten blev allt mer intensiv. Stenlabyrinterna på ön fortsätter att förbrylla och fascinera. Men de är allt svårare att få ta del av. Under en tid har Rödkallens lotshamn varit i behov av upprustning. I dag är det mest bara stugägare som befinner sig där, vars båtar trängs i den lilla privata hamnen.
Felaktiga beräkningar
– Skicket på lotshamnen håller på närma sig en skrothög. Alla besökare tycker att det ser fruktansvärt ut, säger Sven Gunnar Hedström, stugägare och medlem i Rödkallens stug- och intresseförening.
Lotshamnen ingick i ”Bottenvikens skärgård” 2012, ett projekt som med en budget på 75 miljoner kronor innefattade utveckling och infrastruktur i Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå och Skellefteå. Luleås andel var 36 miljoner kronor, inklusive EU-medel.
Enligt fritidsförvaltningens preliminära beräkningar 2008 skulle renoveringen av hamnen uppgå till 11,5 miljoner kronor. Luleå Kommun och EU stod för kostnaderna. Statens fastighetsverk, Rödkallens ägare, satsade drygt en miljon kronor. Förra sommaren kom två anbud som visade på fyra gånger så höga kostnader – 42 respektive 48 miljoner kronor – och planen gick i stöpet.
– När jag kontaktade fastighetsverket och berättade att anbuden låg på över 40 miljoner så beslutade de att inte gå vidare, säger Helén Wiklund Wårell, fritidschef i Luleå Kommun.
Användes till andra öar
När kostnaderna var för höga beslöt Fritidsförvaltningen att använda pengarna till andra objekt, bland annat på Trollerisundet, Junkön, Brändöskär och Hindersön. Alla upprustningar som planerades i projektet genomfördes. Rödkallen prioriterades bort, någonting som gjorde John Sundvall, ordförande i Rödkallens stug- och intresseförening, besviken.
– Jag tycker att det är lite synd att man har haft öronmärkta pengar för Rödkallens utveckling, och att de försvinner helt och hållet, säger han.
Han menar att offerterna siktade för högt.
– Planen var att muddra tre meter och bygga en stor hamn av de två mindre. Man behöver till exempel inte projektera så stor hamnbassäng som var fallet i den här upphandlingen. Man hade kanske också kunnat kompromissa lite på djupet. Man vill ju ha hit turbåtar men man behöver inte ha tre meter, säger John Sundvall.
Sven Gunnar Hedström instämmer.
– Jag tycker att man åtminstone hade kunnat rusta upp trädkajen, alltså den östra delen av hamnen, och man hade kunnat säkra den andra delen så att det inte kan hända olyckor, säger han.
Fritidschefen Helén Wiklund Wårell anser att den summa som fanns att tillgå inte hade varit tillräcklig för en upprustning.
– Om man går efter anbuden så skulle ungefär hälften av de dryga 40 miljonerna ha gått till kajen och hälften till muddringen. Visst hade det kunnat bli fräschare kring kajen men då hade det inte blivit ett djupare och bredare inlopp.
Statens ansvar
Hon tycker att staten bör ta ansvar.
– Det är statens ägo. Om staten tillsammans med oss åtminstone skulle vilja fixa till kajen så skulle man kunna ha ett resonemang, säger hon.
John Sundvall vill att allmänheten ska ha möjlighet att besöka ön och hoppas att framtiden har möjligheter att erbjuda.
– Jag tror ändå att man på något vis inser att man måste göra någonting som möjliggör att det kommer hit folk. Det är så synd att det inte är öppet för allmänheten. Än så länge tar sig en och annan båt hit, men gör man inget så blir det till slut bara vi öbor som har en separat hamn som tar oss hit, säger han.