Festivalens födelse skedde när tre kloka skurholmare var en aning rastlösa under coronapandemin och kände att de ville göra något roligt.
– Först tänkte vi att vi bara skulle dra ihop ett par band och lira lite på en av medarrangörernas tomt. Men sen valde vi att flytta det så det blev offentligt och att alla kunde ta del av musiken, säger Gunnar Sundström.
Det är inte bara antalet besökare som ser ut att växa till andra året. Även repertoaren har utökats från fyra till sex band vilket gör att festivalen även kommer att hålla ut lite längre under lördagen.
Musiken som kommer att bjudas på under festivalen har en stor spännvidd med allt från visor, jazzfusion till rock och hiphop.
Det som däremot är synonymt för alla banden är att de har någon sorts koppling till Skurholmen.
– Bo Selinder har sina rötter på Skurholmen och Anna Morin bor där. Delar ur 67 Purple Fishes, Gränsgatan och Vinterrock bor på Skurholmen. Sedan har vi ju Zacke som vuxit upp på Skurholmen. Han har faktiskt kickat boll som liten grabb på fotbollsplan där festivalen äger rum, säger Gunnar Sundström.
Under den första festivalen fick varje akt 30 minuter att framföra sin musik. Ett koncept som fortsatt kommer att leva vidare inför den andra upplagan.
– Det var lyckat förra året då många satt kvar framför scenen med sitt fika, säger Gunnar Sundström som hoppas att de väntade regnmolnen ska spricka upp.