Revyparet längtar till premiären
På tisdag går ridån upp för årets Ersnäsrevy. Som vanligt finns Per Selberg med på scenen. Däremot har hans fru Elsbeth Dahlström Selberg tagit ett sabbatsår från revyandet i år, men nästa år är hon med igen.
Per Selberg och Elsbeth Dahlström Selberg.
Foto: Josefin Wiklund
revyrävar. Båda har varit med i Ersnäs amatörteaterförening sedan 1991. Och sedan tio år tillbaka är Per Selberg ordförande i föreningen. Ersnäs amatörteaterförening har gamla anor och är ett av landets äldsta amatörrevygäng. Under många år låg verksamheten nere innan man 1985 tog upp revyandet igen. Vissa år har de spelat nyårsrevyer och andra år har det blivit folklustspel och andra teaterprojekt. Behålla Ersnässjälen
- I dag är vi en kärngrupp på cirka 20 personer. Det är inget krav att vara från Ersnäs, men vi försöker behålla Ersnässjälen. Sex bor kvar i Ersnäs och några har sina rötter där. Skulle det stå mellan en ungdom från Ersnäs som vill in i gruppen mot en från stan, så har den från Ersnäs företräde, påpekar Per Selberg.Fram till veckorna innan premiären tränar de också ute i Ersnäs. De två-tre sista veckorna flyttar de dock in på Norrbottensteaterns scen, där de också ger sina föreställningar. - Skulle vi spela i Ersnäs kan vi inte ta in så mycket folk och skulle behöva spela så många föreställningar för att klara publiktrycket, förklarar Per Selberg.I stort sett utsålt
I år heter föreställningen En sexa Ersnäs, tack!. Trots att man spelar tolv föreställningar fram till den 10 januari är det i stort sett utsålt. Endast någon ströplats kan finnas kvar. Båda två betecknar sig som glada amatörer då det gäller teater. Elsbeth Dahlström Selberg kommer ursprungligen från Göteborg. För drygt 30 år sedan kom hon till Luleå för att plugga till lärare och blev kvar i stan. I dag jobbar hon med estetiskt skapande på gymnasiesärskolan. Hon hade aldrig hållit på med teater innan hon 1991 var med i Ernäsrevyns Vem sköt Alex?, med Håkan Rudehill som regissör. Sedan har det bara fortsatt.- I stort sett har jag varit med i någon föreställning varje år. Något år har vi båda haft uppehåll av olika skäl. I år är inte jag med, men nästa år är jag nog med igen, säger Elsbeth Dahlström Selberg.Tar mycket tid
Huvudskälet till att hon inte är med i år stavas kort och gott tid. För det är mycket jobb som ligger bakom en föreställning. Redan i augusti samlas man för en upptaktsträff och sedan fortsätter man att träffas varje söndag och från november varje helg. De sista veckorna är det repetitioner i stort sett varje kväll. Sedan ska man ju också spela elva föreställningar.- Det tar givetvis jättemycket tid, men det är rolig tid. Mitt jobb tar tid och så vill jag kunna umgås med barn och barnbarn i Stockholm och här, förklarar hon.Gillar att sjunga
Per Selberg började med Ersnäsrevygänget 1991. Men då var han redan en veteran i amatörteatersammanhang. Då han var 23 år gammal, 1978, var han med i en teatergrupp i Karlsvik. Några år senare satte de upp Spelet om järnverket och då fick han blodad tand på allvar för skådespeleri.- Jag har alltid gillat att sjunga. En gång i tiden funderade jag faktiskt på skådespelaryrket. Men jag kom fram till att det är roligare att göra något annat på vardagen och ha skådespelandet som en hobby, säger han.I stället för studier till skådespelare blev det studier vid universitetet i Luleå och under den tiden gjorde han ett uppehåll med skådespelandet. Efter studierna jobbade han i 25 år vid SSAB, bland annat som personalchef. Sedan jobbade han några år vid Minelco. Nu är han delägare och konsult i ett bolag som sysslar med organisationsutveckling.Repeteras och repeteras
Att jobba fram en nyårsrevy är ett mödosamt arbete. Det ska tas fram material, både eget och nummer man köper från andra revyer runt om i landet. Det ska fixas kläder och dekor. Och så ska det givetvis repeteras och repeteras.- Sedan måste man också läsa in sig på texterna hemma, säger han och tittar på Elsbeth, som både får lyssna och agera motspelerska då han övar hemma på kammaren.Att de har kul på scenen råder det inget tvivel om. Båda två berättar med inlevelse om glädjen de känner över att vara med i ett lag och göra någonting som uppskattas. Blir recensionerna bra blir de givetvis extra glada.- Det är en underbar känsla att stå på scenen och känna att folk uppskattar det man gör. Det värmer givetvis jättegott, säger Per Selberg och får nickande bifall av Elsbeth.Rik på erfarenheter
Applåderna och folks beröm är också den enda belöning de får. För ingen får ett öre i ersättning för att de är med och spelar.- Men man blir rik på erfarenheter. Som princip så får ingen några pengar. Alla pengar som kommer in går till omkostnader för produktionen, som scenkläder och annan rekvisita, påpekar Per Selberg.Årets revy heter som sagt var En sexa Ersnäs, tack!. Handlingen vill de inte avslöja. Men givetvis finns det med en hel del aktuella händelser och företeelser, både i Luleå och i landet. Luleås lokala politiker behöver dock inte vara oroliga över att dyka upp i revyn.Profillösa politiker
- De är lite profillösa. Egentligen har vi bara Karl Petersen som folk känner igen, i övrigt är det lite tunnsått, tycker Per Selberg.I år spelar de också på själva nyårsafton. Något de inte gjort sedan millennieskiftet. Efter föreställningen vakar de in 2010 med en efterföljande nyårsfest där även publiken har möjlighet att delta. Så i år kan de med all rätt säga att det är en nyårsrevy.
Så jobbar vi med nyheter