Resande i svensk folkmusik

På Spelmansstämman i Gammelstad i helgen uppenbarade sig mamma Caroline Spargo med barnen Tomas, Annica och Antonio. I dag drar de vidare till Dalarna för mer musik. Antonio fick ett stipendium och ska vara i Sverige en månad för att vara med om musiken, folkmusiken.  ? Det är väl rötterna som gör att vi gillar svensk folkmusik. Och så påminner det oss om Sverige, säger Caroline. Historien börjar faktiskt i Sverige. Hennes pappa vara från Transtrand i Dalarna och spelade. Med åren hamnade familjen från USA i Rosvik och där blev de ett par år men nu är det Minneapolis som gäller.  ? Jag är musiklärare och det är svårt få jobb här, förklarar Caroline flytten. Fioler och gitarr Med tre fioler och med yngste sonen Thomas på gitarr medverkade de flerfaldigt vid stämman i Gammelstad. Det var den trettionde i ordningen och någonstans tycktes det märkas.  ? Det har varit väldigt många spelmän. Jag trodde inte det skulle vara så många. Många kommer oannonserat, summerade Jan Hager, stämmokommittén. Som läget är försvinner många spelmansstämmor i landet, konstaterar han.  ? Det blir festivaler istället och det tycker jag inte om utan vi vill ha en traditionell spelmansstämma och vi är ju en av de största i Sverige. På festivalerna blir det mer av inträde och utländska grupper. Vi vill hålla på den nordiska traditionen, förklarar han. Intresset för folkmusik bland yngre i landet verkar vara i svagt stigande, konstaterar han vidare. Från när och fjärran Vid stämman i Gammelstad, som arrangerades första året 1974, återfanns Norrlåtar, som bildades det året. Tre av ursprungsmedlemmarna, Mikael Segerström, Hasse Alatalo och Jan Olofsson, ingick i gruppens besättning. Thore Härdelin och Oline Bakkom Härdelin var på plats med instrument och som spelledare. Måselvs spelmanslag från Norge och Tre tepot, Finland, Kompisarna från Sollentuna och sångmusikgruppen Muntra från Umeå visade på geografisk och musikalisk spridning. Och så Luleå Nyckelharpor samt rader av andra konstellationer. När Kuriren var på plats i går var det rena västerbottniska släktträffen vid en tall, med Roger och Jerry Burman samt den senares son Thomas på bas och systersonen Urban Berggren med fiol. Och så fullbordades västerbottensklanen av Åke Sjöblom. Insprängd bland dem alla fanns Artur Sandberg, Boden.  ? Jag var med på första stämman och har väl inte varit på alla, men många, förklarade han.

Resande i svensk folkmusik

Från Amerika och hit, sedan tillbaka och så över igen. Nej, familjen Spargo från Minneapolis har inte svårt att bestämma sig. Det är bara det att svensk folkmusik lockar. ? Vi kan inte amerikanska låtar.

Från Amerika och hit, sedan tillbaka och så över igen. Nej, familjen Spargo från Minneapolis har inte svårt att bestämma sig. Det är bara det att svensk folkmusik lockar.
? Vi kan inte amerikanska låtar.