Resan har börjat

Den som satsar på en djupdykning i Luleås örike ska enligt Luleå turistbyrå ha möjlighet att kliva av ett flygplan och ge sig av. Det går, men är inte att rekommendera. Det finns två anledningar till det: 1. För att kunna börja sin resa - genom att ro över Tjuvholmssundet med kommunens båt - måste nyckeln till den båten plockas upp på turistinformationen inne i stan. 2. De 1,4 kilometer som sammantaget ska promeneras tar lite väl på krafterna. Myrjejon
Låt oss börja med lite naturromantik: några kilometer innan Klubbvikens stugområde, ungefär där Sandön är som allra smalast, ligger en glänta av sand och några björkar. Det är här myrlejonen bor. I små gropar ligger de och sover och väntar på att en myra ska ramla ner i gropen så att de kan nafsa i sig dem i sina små lejongap. De flesta lever hela sina liv i sanden i den här gläntan, med den enda uppgiften att äta en myra då och då, liksom att skaffa myrlejonbarn. Inte speciellt mycket mer meningsfullt än människors tillvaro alltså. Just här är kanske Sandön som extra finast. Urskogen omger den lilla gläntan med rotvältor, vitmossa och tusentals stora träd varav några är 300 år gamla. Resan hit började nästan en mil tidigare med en promenad till Tjuvholmssundet från Kallax flygplats. Hög stämning
Det är Sickans livs första båttur. Måndagen bjuder på pissväder men stämningen är trots allt ganska hög. Vi ror över det lilla sundet, tittar på vatten och försöker dricka från relingen, lägger i och ur båtar och pustar ut. Att det återstår en dryg mil till Klubbviken känns sådär. Speciellt eftersom det börjar regna just som promenaden över Sandön ska påbörjas. I ett sådant läge är det extra uppskattat att träffa någon som Anders Lejon när han kommer körande i en pick-up. Han är en av dem som haft stuga på Avarevet i 25 år och dessutom vet vad hundliv i skärgården vill mena. - Tänk på huggormarna, påpekar han. När han kört oss så långt han har tillåtelse enligt miljöskyddsordningen på ön blir vi avsläppta. Vi spejar efter ormar ytterligare några kilometer längs vägen och träffar efter ett tag Jan-Erik Johansson som med armarna i kors tar det lugnt utanför sin stuga. - Ingenting, blir svaret på frågan vad man egentligen gör i skärgården när vädret är grått och regnet nära. Annat var det när barnen var små. Då kunde man åtminstone gå och kolla på myrlejonen. Mjukstart
Planen var nog att resa längre ut än Klubbviken den här dagen. Det tar trots allt en kvart att ta turbåten ett stenkast där vi hämtade nyckeln till Tjuvholmsroddbåten. Men när solen börjar gulna över Klubbvikens gästhamn, en väldigt kall öl precis har serverats tillsammans med en hamburgare känns det ganska bra att mjukstarta resan på en plats nära civilisationen. Resan har trots allt bara börjat. Dessutom är det en resa av den bästa sorten - den när du inte har en aning om var du är på väg.

Resan har börjat

En resa i Luleå skärgård kan börja direkt på flygplatsen. Det är också här som Sickan inleder veckans reportageresa. Det visar sig att det kunde börjat bättre.