Ulrika Sundquist har hunnit jobba i sin nya roll i drygt två månader. "Jag prioriterar att besöka olika verksamheter", säger hon.
Hon hade egentligen tänkt ge huvudstaden några år till, men när frågan kom om hon kunde tänka sig att efterträda Ulf Bergman på posten som regiondirektör tackade hon ja.
– Jag kommer ju från Luleå och jag tror faktiskt att vi kan göra skillnad för norrbottningarna. Det motiverar mig, säger Ulrika Sundquist när vi möts i ett konferensrum i regionhuset några dagar före jul.
Någon extra julledighet blir det inte för regiondirektören, hon kommer att vara i tjänst alla vardagar och hon säger att hon ser fram emot det.
– Jag ser fram emot att hinna lite mer. Det är färre möten och jag hoppas på komma ikapp med det stora inflödet i min inkorg, haha. Sedan ska jag tillsammans med andra tjänstemän börja planera för våren.
Hur firar du jul?
– Det blir hemma tillsammans med min familj, föräldrar och syskon. Det blir trevligt.
Finns det något du inte kan vara utan på julbordet?
– Jag kan vara utan det mesta faktiskt, men en sak som jag inte kan vara utan, det är att äta palt på juldagen. Det gör vi alltid, det har vi som tradition. Sedan tycker jag väldigt mycket om gravad lax.
Ulrika Sundquist är utbildad sjukgymnast ("jag har inte ändrat till fysioterapeut i min legitimation") och systemvetare. En, enligt henne själv, något ovanlig kombination som har visat sig vara till stor nytta i de olika yrkesroller hon har haft inom dåvarande landsting och sedermera regioner.
– Jag började jobba inom landstinget i Norrbotten 2007, med IT och teknik. Jag var med och byggde upp ett kompetenscentrum. Sedan blev jag personalchef som det hette då i den divisionen och 2015 började jag jobba som HR-direktör. Sedan var jag det fram till sommaren 2019 och de sista månaderna när Veronika (Sundström, reds. anm.) hade slutat blev jag tillförordnad regiondirektör innan Anna-Stina Nordmark Nilsson skulle kliva på. Jag praoade lite på den här posten, kan man säga.
Sedan kom frågan från Region Stockholm om hon kunde tänka sig att bli HR-direktör där. Några planer på att byta jobb hade hon egentligen inte.
– Jag trivdes jättebra i Norrbotten, men de var ganska enträgna. Sedan var det en gigantisk utmaning jag ställdes inför. De ville att vi skulle få ihop regionen som en arbetsgivare, det fanns sådant som vi hade genomfört häruppe som de ville att jag skulle göra där. Jag tänkte att jag har ju varit tolv år i Region Norrbotten och att det kanske var dags att byta.
Hundpromenader, att titta på sönernas hockeymatcher och umgås med familjen i lugn och ro är avkoppliing för regiondirektören. "Jag jobbar mycker, så är det".
Ibland frågar folk hur gammal hon är egentligen, då hon har hunnit med många olika uppdrag i arbetslivet för sina 47 år. Ulrika Sundquist har varit chef och ledare i 20 års tid.
Hur skulle du beskriva ditt ledarskap?
– Jag brukar ofta beskrivas som rak och att jag är tydlig. Jag brukar också få höra att jag är genuint intresserad och engagerad och att jag har bra koll. Sedan har jag också en massa utvecklingsområden, jag vet till exempel att jag kan ha för bråttom i vissa frågor men inom det området har jag hunnit träna mig en del under de 20 år jag har hållit på. När man är chef som jag och leder mellan flera olika chefsnivåer så gäller det att få ut ett budskap och hitta en gemensam riktning, en röd tråd. Jag tror att jag kan bidra till det.
Hennes vårdbakgrund har hon stor nytta av på sin nuvarande post och hon var i sin tidigare roll som HR-direktör också ute och jobbade en del i verksamheten.
– Sedan jag började som regiondirektör har jag försökt göra så många verksamhetsbesök som möjligt. Jag är så otroligt imponerad av det som görs inom vår region.
Ulrika Sundquist återvände till Norrbotten efter några år i Region Stockholm.
Att gå in som regiondirektör känns ganska modigt med tanke på alla utmaningar som regionen har att hantera?
– Det är ju inte en persons resa. Det som gjorde att jag valde det här är att jag vet vilken bra kompetens som finns här. Det är speciellt att vi ska klara av att kompetensförsörja på en yta som är en fjärdedel av Sverige. Då behöver man vara lite nytänkande och innovativ. Jag har faktiskt fått frågan från andra regioner om att delta i rekryteringsprocesser för att bli regiondirektör men jag har alltid tackat nej. Men mitt hjärta klappar så klart lite extra för Norrbotten, det var det som gjorde att jag tackade ja till att börja här.
Vilken är den största utmaningen för Region Norrbotten i dag?
– Det är att vi behöver bli fler norrbottningar, vi måste få fler att vilja leva och bo här. Enligt siffror från Sveriges kommuner och landsting ökar gruppen människor i Sverige som är äldre än 80 år med 47 procent från 2021-2022 och tio år framåt. Människor i arbetsför ålder ökar med fyra procent. I Norrbotten ökar andelen 80-åringar och äldre med 37 procent, samtidigt som folk i arbetsför ålder minskar med åtta procent. Det är oerhört viktigt att vi blir fler.
Ulrika Sundquist trivdes på jobbet som HR_direktör i Stockholm men kände att Norrbotten har en särskild plats i hennes hjärta.
Vad ser du som den största utmaningen för dig, i ditt uppdrag?
– Det kan komma att förändras eftersom jag är ny på jobbet. Men den är att tillsammans med övrig ledning och alla medarbetare hitta en gemensam riktning så att vi kan jobba med hur vi ska klara omställningen till framtidens hälsa och sjukvård och hur vi ska utveckla vårt län med de resurser vi har. Sedan kan jag ibland önska att dygnet hade fler timmar, för jag vill gärna prioritera att vara mer ute i verksamheterna. Jag vill också ha en bra dialog med våra fackliga organisationer och teckna nya avtal med dem så snart som möjligt. (De två största fackförbunden inom regionen, Vårdförbundet och Kommunal, sade upp sina samverkansavtal med regionen våren 2021, reds. anm.)
Det som alla talar om är bemanningskrisen inom hälso- och sjukvården. Hur ska Region Norrbotten lösa den?
– Det finns en tydlig politisk riktning i den strategiska planen att man vill satsa på de egna medarbetarna. Det har vi gjort nu genom att dubbla ersättningen för de som jobbar obekväm arbetstid. I löneöversynen i våras satsade vi mer pengar på alla som jobbar inom hälso- och sjukvården. Vi är den av alla 21 regioner som har störst andel inhyrd bemanning just nu. Det är väldigt prioriterat för oss att satsa på fler egna medarbetare, ett arbete vi har intensifierat sedan den 1 december.
Ulrika Sundquist påpekar att 1/5, 20 procent, av regionens personalkostnader utgörs av just inhyrd bemanning, som motsvarar 300 årsarbetare. Det betyder att resterande drygt 6 500 anställda delar på 80 procent. Det är enligt henne inte hållbart.
– Vi måste tänka om, tänka på hur vi ska använda våra skattekronor för att vi ska få så mycket bra vård som möjligt samtidigt som vi satsar på en bra arbetsmiljö och villkor för våra medarbetare. Vi har bestämt att vi ska minska andelen timmar med inhyrd personal med 20 procent från den sista november till den 1 februari nästa år.
"Jag vill inte göra något annat", säger Ulrika Sundquist om sitt nya jobb.
Hur ska ni kunna göra det?
– Vi måste samverka över divisionsgränser och mellan olika sjukhus, det är enormt viktigt. Vi måste göra det här tillsammans, det lärde jag mig i Region Stockholm.
Ulrika Sundquist slår fast att regionens ekonomiska utmaningar är enorma, nettokostnadsökningen är i dag uppe i 18 procent. Inflationen innebär att regionen måste avsätta mer pengar till pensioner och det är en bidragande orsak till minussiffrorna. Det är dock inte hela förklaringen, enligt henne.
– Vi har underskott i verksamheten som gör att vi kommer att backa och landa på minus 200 miljoner innan årets slut. Det kommer inte att räcka med att vi slutar hyra in personal, vi måste också se hur vi använder kompetensen bättre och hitta nya arbetssätt. Sedan måste vi också stärka vår beredskapsförmåga på grund av omvärldsläget. Det är klart att jag är bekymrad.
Kan du lämna jobbet på jobbet?
– Jag jobbar mycket, så är det, men jag är bra på att koppla av med min familj och jag sover bra på nätterna. Jag får återhämtning. Men det är klart att jobbet tar mycket av min tid. När jag är ledig är jag med familjen, försöker träna litegrand och promenera med hunden, vardagliga saker.
Samverkan är enligt Ulrika Sunquist modellen för att kunna minska hyrbemanningen och satsa mer på den egna personalen.
Ulrika Sundquist har själv en bakgrund som basketspelare med Höken som hemmaklubb. Hon har också varit ledare på olika nivåer, suttit i sekretariat för BC Luleå och Luleå basket.
– Jag satt också i styrelsen för Luleå basket, eftersom jag tycker det är jätteviktigt att kvinnor har möjlighet att idrotta på lika villkor som männen. Det var jag tvungen att sluta med när jag jobbade i Stockholm, tiden räckte inte till. Numera hänger jag mest i ishallar då mina två söner spelar hockey.