Klara Söderberg öppnar munnen och sjunger "Now the pale morning sings of forgottenthings", de första raderna i "The Lions roar", och jag är knockad.
Det finns mycket som är magiskt med First Aid Kit och jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag börjar där – med de första raderna.
Om vi ska plocka fram en sak som utmärker Klara och Johanna Söderberg så är det rösterna och med tanke på att storasyster Johanna så sent som för några dagar sedan tvingades avstå stora delar av sången på grund av en förkylning var det med en viss nervositet jag satte mig i Kulturens hus.
Men så fort öppningsraderna i "The Lions roar" svävade ut i salen kändes det tryggt, Klara Söderberg klarar på egen hand att fylla rummet med sin magiska stämma. När sedan syrran på keyboard klämmer in och fyller på med stämsång är det inget att oroa sig för längre. First Aid Kit hade inlett ännu en fantastisk kväll.
Och tur var väl det, för jag tror inte att vi kommer se mycket av duon i Norrbotten på länge.
Under ett av de fylligare mellansnacken berättar de om sin turné med Jack White och hur de har fått möjlighet att spela in musik hemma hos honom. "Helt sjukt" konstaterar Klara Söderberg. Inte alls, säger jag.
First Aid Kit har börjat väcka uppmärksamhet utomlands och vi får räkna med att systrarna åker längre och längre bort från Sverige i framtiden. Världen ska erövras och då kanske vi kommer sitta och tänka tillbaka på kvällen i Kulturens hus, då stjärnorna senast landade i Luleå. Så bra är de.
Under torsdagskvällen bjöd de på 75 minuter högklassig musikunderhållning där höjdpunkterna (förutom givna avslutningen "Emmy Lou", "My Silver Lining" och "Stay Gold") är när de kopplar ur elektriciteten och sjunger "Ghosttown" utan mikrofon och byter ut New York mot Luleå och extranumret "HeavenKnows".
Publiken i Kulturens hus är känd för att vara svårstartad och så även den här kvällen, kanske är det därför pratet mellan låtarna nästan känns obekvämt. Kanske är det också därför sången blir så förlösande vacker när de får chans att sjunga ut i stället.
En del kritiker säger att det First Aid Kit gör är bara något som gjorts i USA under många år tidigare – men det har aldrig gjorts så här bra, inte i Sverige.
Jag är inte säker på att duon kommer att minnas den här spelningen som speciell när de tänker tillbaka på sina turnéer om några år, men jag är övertygad om att alla som befann sig i Stora salen bär med sig det här minnet. Det går inte att göra det mycket bättre.
Manchester-sångaren Jo Rose värmde upp på egen hand med sin gitarr och sitt charmiga mellansnack. Även han påpekade att den tysta Luleåpubliken vara något skrämmande, men Jo Rose lyckades få Stora salen att smälta både med sin Neil Youngiga röst och skämt om Sverige.