Och visst kan man ha invändningar mot just det festliga och folkliga. I alla fall om man är så snobbig och otäck som jag tyvärr, till allas förtret, även mitt eget, är. Ändå. Det är omöjligt att upprätthålla den vanliga cynismen en gång som denna.
Liten inramning:
Klockan är inte ens nio, en torsdag kväll i Luleå och redan har väl så många druckit väl så mycket. Att ta sig fram bland folk som inte menar något illa men som inte gör något särskilt gott för det, som inte hör något för tivolin och öltältsbröt, det tar på krafterna. Man blir negativ. Man vill bli på gott humör. Enter Movits. Folk som kan hålla takten och domdera en folksamling.
Johan Rensfeldt är en skicklig och högst personlig rappare. Inte minst hör man det i låtar från nya skivan, singlarna Skjut mig i huvet och Sammy Davis Jr. Särskilt när han rappar i olika hastigheter i den senare, då är det genialt.
Liten personlig utvikning:
När det kommer till att spela pastischjazz så har Piteå Bo Kaspers orkester och Luleå har Movits. Det är inte bara lokalpatriotism som gör att jag varje klockslag varje dag föredrar de senare.
Hela vägen från scenen (nä, jag hann inte se exakt allt, så är det med
pressläggning) har det uppståt små cirklar där folk spontandansar. Det är fantastiskt. Mest jubel får man när man presenterar bandet, och allra mest när Björn Sjöö (dragspel) presenteras. Då börjar jag tjuta lite, så fint är det. Och när Zacke gästar och publiken går bananer till Spela mig på radion.
Och Olle Nyman sjunger så fint, så fint, trots att hans röst försvinner lite i all enormt hård bas. Fast det är ju också coolt, enormt hård bas, även om många av de äldre låtarna med sina många synkoper tappar lite styrfart och blir väl så vaga. Men det är inte bandets fel, det är den stora scenen och rent fysikaliska lagar.
Alltså, hur ljud faktiskt färdas annorlunda utomhus.
Men, på det hela taget är det alltså en rätt så fantastisk spelning.
En fyra, utan tvekan.