Rätt attityd det som räknas
Lagstiftningen är det inget fel på. Problemet är att den inte efterlevs, konstaterar arkitekten Mai Almén som arbetat med tillgänglighetsfrågor i 40 år.
Som arkitekt gäller det att ha rätt inställning. Hus ska ritas och byggas så att de blir tillgängliga för alla, poängterar arkitekten Mai Almén som i 40 års tid ägnat sig åt dessa frågor.
Foto: Foto: Linn Kangas Fantenberg
Konferenslokalerna vid Sunderby folkhögskola omfattas av lagens bestämmelser, eftersom allmänheten har tillträde. Mai Almén tar deltagarna med sig och visar på en rad små brister som rent av kan vara farliga för synskadade. Hon finner ett tydligt exempel vid ingången till folkhögskolans restaurang, där den ena dörren står öppen. Men eftersom det sitter en list runt dörröppningen går dörren inte att öppna i 180 grader, utan den står ut en bit från väggen. Inget problem för den som har fullgod syn, men en synskadad som kommer gående uppför trappan som leder till restaurangen kan gå rätt in i dörren. Dörren har alldeles för dålig kontrast gentemot det likaledes ljusa golvet, påvisar hon med ett mätinstrument.Inga skyltar på toadörren
Mai Almén visar på fler små detaljer som har stor betydelse; kontrastmarkeringarna på trappstegen måste sträcka sig över hela trappsteget, rostfria ledstänger måste markeras med färg på väggen och toaletterna ska ha sina skyltarna uppsatta på väggen intill dörrhandtaget, inte mitt på dörren. Skyltarna ska också ha taktil märkning, så att synskadade kan läsa dem. Mai Almén säger att den nya plan- och bygglagen kommer att innebära förbättringar när det gäller tillgängligheten. - Nu ska byggnadsnämnden gå in och titta på det redan vid bygglovsbeviljningen. Det blir mycket mer arbete för tjänstemännen att granska ritningar, säger hon. Rätt attityd
Som arkitekt är det viktigt att ha rätt inställning, menar hon. Det behöver inte alls bli dyrare att bygga så att lokalerna blir tillgängliga för alla, bara man redan på ritbordsstadiet tar hänsyn till vissa mått. Mai Almén berättar att hon varit aktiv i handikapprörelsen i hela sitt liv. Hon hade erfarenhet av människor med olika funktionshinder i släkten och tänkte på dem när hon studerade till arkitekt på 1960-talet. Hon ritade ramper i stället för vanliga trappor.- Jag var rätt så tjatig med det som elev. Då var det en professor som sade till mig "Är det inte det här du ska jobba med", berättar Mai Almén.Och så blev det alltså. 40 år senare är Mai Almén en synnerligen vältalig förkämpe för tillgängliga lokaler och offentliga miljöer.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!