Under tisdagskvällen föreläste rapparen i Luleå om sin väg ut ur missbruket och kriminaliteten. Kvällen arrangerades av Föräldraföreningen mot Narkotika och socialtjänsten i Luleå var på plats. I publiken satt också en mängd föräldrar och en hel del ungdomar som placerade sig långt bak i salongen.
Sebastian börjar sin berättelse i tidig ålder. Redan under mellanstadiet börjar han gå itu. Svårigheter i skolan, mobbning och nonchalans från lärare leder till en dålig självbild och skam. Därifrån går spiralen snabbt utför. Sebastian söker trygghet, bekräftelse och kärlek. Han berättar att den hittas, om än i en slags perverterad form, hos de kriminella männen som drar till sig grabbar som han själv.
Därifrån leds han in i missbruk och kriminalitet som i sin tur föder mer skamkänslor och självhat. Trots stöttande föräldrar som vill hjälpa är skammen för stor och Sebastian blir involverad i allt grövre brottslighet och tyngre missbruk. Något som kulminerar i två självmordsförsök.
Efter 15 års kamp lyckas Sebastian att bli drogfri och kapar kontakten med alla kriminella han tidigare kallat för vänner. Nu vill han hjälpa ungdomar som själva riskerar att dras in i den kriminella världen.
– När man är ung så är inte konsekvenstänket utvecklat. Vilket gör att man kan lockas in i grov kriminalitet när man tittar på musikvideos och gangsterserier på Netflix där allt ser roligt, fett och häftigt ut. När man är ung tror man att det enda man behöver i livet är status och att det kommer när man blir en aktör i den kriminella världen, men det finns ingen status i det. Det enda som du gör är att du garanterar att förstöra ditt liv och livet för många som du älskar.
Även betydelsen av en utbildning och att umgås med de som vill en väl lyfts fram som viktiga saker för att undvika att dras ner i skiten.
– Det bästa rådet som jag kan ge är att lägga tiden på att vara med vänner som vill en väl. Skapa förutsättningar för att du ska kunna investera dina ungdomsår i att skaffa en utbildning. Klarar du inte skolan skaffa en yrkesutbildning. Du vill inte sitta på en anstalt eller ligga i en grav. Kasta inte bort ditt liv för någon som du inte ens kommer känna om tre år.
Rapparen ger också tips till skolor, myndigheter och arbetsgivare, som alla kan göra saker för att hjälpa ungdomar att ta rätt beslut. Där vill han betona betydelsen av att bygga relationer med den som söker eller är i behov av hjälp och stöd.
– En familjehemsplacerad ungdom vars föräldrar vi känner har haft 20 handläggare på två år. Arbetsbelastningen är hög och då finns en risk att man bara gör det man måste och då missar man mycket. För att människor ska kunna få ett förtroende för dem så krävs det att man bygger en relation. Det får inte bli en förenklad bild av verkligheten utan den sanna bilden.
Även de bekymrade föräldrar och anhöriga som kämpar med att missbruk i nära relation får råd av Sebastian, som under föreläsningen återkommer till sina föräldrars kamp med att få honom på rätt spår igen.
– Är det unga människor så har man som förälder ett ansvar och det ska man ta till hundra procent. Var på alla, kräv mer av skolan, var på lärare och får du inte det så skriv till deras chefer. Var en jobbig förälder. Är det vuxna det handlar om då måste man också lära sig när det är dags att släppa taget.
I publiken på Lillan sitter Veronica, 52, som både kämpat med sitt eget missbruk och med att hantera sina barns missbruksproblem.
– Jag tog till mig hemskt mycket. Just i det här med att ta hand om mig själv och mitt eget liv. När jag mår bra så ger det ringar på vattnet till mina barn.
Hon berättar att hennes missbruk började i tidiga 20-årsåldern.
– Jag har kämpat sedan jag var 21. Jag har som längst varit nykter i fyra år och nu är jag tillbaka igen så jag har snart varit nykter i två år. Tolvstegsprogrammet har hjälpt mig jättemycket och de självhjälpsgrupper som finns.
Ett annat tema som Sebastian återkommer till under kvällen är förlåtelse. Inte från andra, utan förmågan att förlåta sig själv. Även det resonerade med Veronica.
– Nyckeln till att få de åren när jag var drogfri som längst var att jag förlät mig själv. Jag förlät mig över att jag svikit mina barn när de var små. Det var nyckeln till allting, berättar hon.