Rånades med en pistol mot huvudet

- Det är tio år sedan jag stod där utanför macken och satte upp löpsedlar. Det var tidig morgon då han dök upp och riktade pistolen mot mig, säger Mona Lundberg. Hon arbetade ensam på Statoilmackens nattskift vid Stationsgatan i Luleå.Hennes första tanke var att någon skämtade med henne, eftersom hon inte brukade jobba nattskift och just denna vecka gått med på att ställa upp för kamraterna. Ett bärbart larm hade Mona Lundberg med sig men det vågade hon inte trycka på ifall den långe smale med rånarluvan skulle se det. Pistol mot huvudet
Hon trodde att hon skulle svimma två gånger under rånet då han med knuffar föste henne framför sig mot kassan och den mindre summa pengar som var allt han kunde få tag på. Hela tiden riktade han pistolen mot hennes huvud. Ganska snart byttes hennes känsla av att vara livrädd mot en stark ilska. - Jag blev så frustrerad. När han flydde iväg på cykel kom en kille till macken. Jag pekade mot rånaren, hoppade in i killens bil och vi började följa efter honom. Vid det laget hade jag larmat men det dröjde innan polisen kom. Jag glömde helt bort att jag lämnade macken obevakad, ville bara ha tag i rånarkillen. När vi kom närmare riktade han vapnet mot oss och vi blev tvungna att vända om, berättar Mona, som vid det laget var störtarg. Först efteråt tänkte hon på hur illa det kunde ha gått.Tillbaka till jobbet
Hon ville tillbaka till jobbet så snart som möjligt, först på deltid och bara förmiddagar. Än i dag är hon rejält mörkrädd, vilket hon inte alls var före rånet. I början misstänkte hon också allt och alla kunder som liknade rånaren. - Jag har en inre bild av att rånaren hade blå ögon. Det hade varit skönt att få se honom i ögonen och tala om för honom vilken idiot han var och hur han förstörde människors liv, säger Mona Lundberg.Hennes son som då var fem år förstod mycket mer om händelsen än hon trott. Han började må dåligt.- Jag försökte skydda honom och höll tyst, men det är inte bra. Av allt kringprat förstod han att det var jag som utsatts och frågade mig gråtande en dag om jag skulle bli skjuten och dö.Nedslagen
Att Mona Lundberg blev kvar på samma arbetsplats ända till förra året är inte självklart för många. Veckan efter rånet blev hon nämligen nedslagen i butiken då en sexpack öl träffade huvudet. Det hände när hon skulle ta ölen av en känd alkoholist vid ett snatteriförsök.- Men honom är jag inte rädd för att möta. Jag vet vem han är och han viker alltid med blicken när han ser mig. Däremot har jag ända fram till jag slutade tyckt att det varit jobbigt att arbeta fredagskvällar. Det är då det händer mycket obehagligt.Igenproppad nattlucka
Mona Lundberg tillhör dem som egentligen inte begriper varför butiker ska behöva vara öppna dygnet runt.Hon tycker att säkerheten på mackarna blivit mycket bättre i dag, men bara om man verkligen använder sig av de verktyg som finns. - Nattluckan på macken där jag jobbade är nästan igenproppad med vedsäckar. Cheferna borde gemensamt bestämma att nattlucka ska användas efter en viss tid. De som anställs vid mackar är ofta unga och om de försöker använda luckan blir de utsatta för påtryckningar, inte minst från kunder som vill in. Ansvaret för sånt ska inte ligga på ungdomar som inte vågar säga ifrån i rädsla för att inte få jobba, säger Mona Lundberg.

Rånades med en pistol mot huvudet

Inte ett ord, bara pistolen mot huvudet och sedan knuffades hon mot kassan. - Jag minns att jag sa: Fan, det är ingen idé att du skjuter, då får du inga pengar alls. Mona Lundberg vet än i dag inte vem mannen är som rånade Statoilmacken på hennes skift.