Reyhaneh Ahangaran är psykolog och författare till flera böcker som handlar om barn och känslor. De flesta böckerna är skrivna för barn, men en av de senaste, "Prata känslor med barn – Känsloboken för viktiga vuxna", är en bok som riktar sig till vuxna.
Reyhaneh Ahangaran, 43 år, arbetar halvtid på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Därutöver är hon författare och har skrivit flera böcker för barn om känslor. Ifjol gav hon också ut en bok som riktar sig till vuxna: "Prata känslor med barn – Känsloboken för viktiga vuxna".
Varför är det viktigt att prata om känslor med barn?
– Känslor ger oss information om allt, vad vi tycker och tänker om saker, vad vi har för behov, vad vi mår bra av, vad vi mår dåligt av. Är det en kompis som du alltid blir ledsen av kanske du inte ska vara så mycket med den kompisen. Är det någon du alltid blir glad av kan du vara mer med den istället.
Hennes föreläsningar och böcker handlar om att barn måste få hjälp att sätta ord på de där känslorna och få koll på om det är någonting som de behöver hjälp med och vem de kan be om hjälp av i så fall.
Att kunna koppla ihop kropp och känslor är också viktigt.
– Har du ont i magen kan det så klart vara att du har ätit för mycket godis. Men det kan också bero på en oro för att gå till skolan. Att hjälpa sitt barn att sätta ord på det och förstå det, ger samtidigt oss vuxna information om vad som pågår i barnens liv.
Det ger de vuxna möjlighet att agera.
– Om barnet inte vill gå till skolan kanske det handlar om att det varit ett bråk med en kompis som barnet behöver hjälp att reda ut, men det kan också handla om något allvarligare, som att barnet blir mobbat.
Att hjälpa till utan att överbeskydda kan vara en balansgång.
– Vi kan aldrig leva livet utan negativa känslor. Om vi skulle tro det skulle vi bli väldigt besvikna gång på gång. Det handlar mer vad kan vi göra med det vi känner. Det kanske inte är jättekul att gå till tandläkaren, men vad kan vi ha för knep för att det ska kännas lite lättare så att vi står ut?
Samtidigt, betonar hon, är det viktigt att hålla igen lite och inte låta sina egna känslostormar ta över.
– Ditt barn kanske kommer hem och berättar att det haft ett bråk med en kompis. Du var själv mobbad i skolan och får katastrofkänslor och tror att ditt barn också blir mobbat och utfryst. Men sedan nästa dag är de kanske sams igen.
Barn behöver få lära sig att känna att "det här kan jag lösa" och "det här går över", utan att hela tiden ha en förälder som går in och borstar bort allt jobbigt menar hon.
– Vi vuxna har lite bråttom ibland att problemlösa. Ibland, om det inte är superakut, så kan man ta tid på sig och fundera tillsammans.
Men om man själv inte är perfekt, inte har full styr på sina känslor, kan man ändå hjälpa barnet?
– Ja, det tror jag, särskilt om du är medveten om det. Ibland kan du ta hjälp av en vän, lärare eller din partner. Man kan också utforska saker tillsammans med barnet och jämföra erfarenheter.
Vad händer med barnen senare i livet om de inte kan sätta ord på känslor?
– Det värsta som kan hända är ju att man inte ber om hjälp när man behöver, även fast man är väldigt deprimerad.
Reyhaneh Ahangaran har kommit till Luleå för att föreläsa på Kulturens hus och på en konferens anordnad av Region Norrbotten.
Att prata om känslor med barn behöver inte vara komplicerat, betonar hon.
– Det kan vara att sitta och titta på ett tv-program ihop och samtala: "Oj, varför tror du Alfons blev så ledsen där?" "Har det där hänt dig någon gång i skolan? Det handlar inte om att ha långa sittningar på söndagarna när man pratar om känslor och mående, utan om att få in det i vardagen och avdramatisera det lite, inte ha för höga krav på sig själv utan ta det som dyker upp och fråga vidare om det och vara nyfiken.