Process hans livs glädjeprojekt

I nästan tio år har denne musikprofil utvecklat och utvecklats tillsammans med sina spelglada vänner, en grupp funktionshindrade. En grupp som i sitt musicerande har en meningsfull sysselsättning samtidigt som de med sina framträdanden och turnéer sprider glädje och skapar värdefulla möten mellan alla slags människor i samhället. Han är medveten om att artikeln ska handla om honom själv, musikledaren. Men Stefan Gerdin, musiklärare och gammal dansbandsmusiker och anställd via socialförvaltningen, vill hela tiden hålla sitt skötebarn, gruppen Process, i förgrunden. Samspelet med dessa ligger honom otroligt varmt om hjärtat, det förstår man när man träffar honom. Mycket skoj och bus  ? De skulle fått vara med, säger han och berättar om sina 50 scenartister som han möter under veckan, fördelade på olika grupper. Han berättar kärleksfullt om personligheterna, om lyhördheten man utvecklar inför olika behov och sätt att vara och om glädjen och värmen man får tillbaka i arbetet.  ? Vi skojar och busar mycket, förklarar Stefan medan han stolt berättar om skivor som gruppen spelat in och om videofilmer från turnéer. Bland annat en oförglömligt fin resa till Harstad i Norge. En resa där kyrkan fanns med som samarbetspartner. Andra viktiga samarbetspartners är FUB och personalen på boendena som möjliggör att deras boende kan ta sig till spelning och träning. Ett liv med musik Stefan Gerdin har haft musiken med sig sedan barnsben. Föräldrarna sjöng i kör och en farbror spelade med de stora i Luleå, Arno Gullberg med flera.  ? Jag fick vara med och lyssna på dom, inte minst det sköna snacket mellan dom, säger Stefan som själv kom att arbeta med musik.  ? Jag spelade i Brändöpojkarna och i bandet Leif Kristers. 1990 blev jag föreståndare för Musikhuset i Luleå i ABF:s regi. Fireside, Bear Quartet, totalt 45 olika band hade någonstans att spela och jag hjälpte till att fixa speltid och dylikt, berättar Stefan. Under den här tiden började han att åka ut en dag i veckan för att spela med funktionshindrade. Efter en tid blev det i stället så att dessa kom till Stefan där han var stationerad. Så småningom tog kommunen över ruljansen och Stefan blev kommunanställd.  ? Jag fixade ordentligt med spelgrejor, bilen full. Jag tyckte att alla skulle ha samma förutsättningar, oavsett. Alla skulle få vara med ? och vara med och spela ? på riktigt. Fördomar mot funktionshindrade hör till vardagen men Stefan har fått tillfälle att glädjas mer än en gång då kontakt och förståelse uppstått.  ? Jag har sett hur publiken slappnat av och är med i sången och rörelserna från scenen. En gång kom en skolklass fram efter spelningen och började spontant snacka med Processmedlemmarna. Och de här eleverna ville också köpa vår T-shirt. Att se isen brytas på det sättet är värmande, berättar Stefan. Drömmer om ny lokal Att intresse och förståelse för människor med lite särskilda behov inte alltid räcker ända fram är han medveten om.  ? Kulturhuset, säger han menande. Ingen har frågat oss om det och hur vi skulle kunna komma in där. Kommentaren är inte bitter men kanske lite småledsen. Replokalen man har ute på Södra Örnässkolan är visserligen okej, men drömmen lever om en ny och en lokal med plats för publik ... För Process är en efterfrågad grupp, många vill höra och uppleva dem. Att få arbeta med sina Process- medlemmar är det ultimata för denne 55-åring.  ? Jag kommer att hålla på med detta till pensionen, säger han tvärsäkert. Här har jag hamnat rätt. Finland på önskelistan När han avslutningsvis önskar alla omkring sig en skön jul passar han på att önska en riktigt fin julklapp:  ? Vi är inbjudna att få resa till Vasa i Finland nästa år, för då fyller staden 400 år. Jag har satt upp det som ett mål, jag hoppas vi ska klara det, säger han och kramar om Kurirens reportagetam. elsa.rensfeldt@kuriren.com 0920/375 72

Process hans livs glädjeprojekt

Spelad glädje! Kan det vara bra? Ja, för talar vi om musikkonsulent Stefan Gerdin, ledare för gruppen Process, och då stämmer det utmärkt.