Hon tänder tre ljus, alla med olika innebörd.
Den här helgen är det många som tänder ljus till minne av de som gått bort. På kyrkogårdar uppstår ett ljushav som lyser upp i höstmörkret.
Allhelgonahelgen är en av de största kyrkhelgerna med många besök.
– När man tittar på kyrkogårdarna, alla ljus som symboliserar saknad och sorg. Det är inte bara djup sorg, man tänder ljus för alla minnen av tacksamhet. Man kan också glädjas över det man hade, det liv man delade, säger Yvonne Nordqvist.
Hon beskriver hösten som tung i Luleå, då flera unga människor mist livet.
– Ibland läser vi i tidningar om olyckor som hänt någon annanstans, långt borta, men nu har det hänt hos oss. Då blir man ännu mer berörd på något vis, när det är nära. Det blir mer på riktigt, säger hon.
Många tänder ljus under allhelgonahelgen för att minnas. Yvonne Nordqvist möter människor i sorg. "Jag är tacksam för alla förtroenden som jag får", säger hon.
I det outhärdliga är det viktigt med hopp, menar hon. Budskapet är att det finns mer än bara tiden vi lever i, och att det är som en tröst.
– Kyrkor öppnas för ljuständningar dit unga vallfärdar och söker tröst tillsammans. Där de samlas kring det outhärdliga. Där kan kyrkan få vara ett hopp om en himmel.
I sitt jobb som präst möter Yvonne Nordqvist människor i sorg, till exempel när en begravning ska ske. Hon beskriver att hon är tacksam för alla förtroenden hon får i yrket, men säger också att hon inte kan bära någon annans sorg. Ibland kan det dock vara tyngre, och då behövs "luft och vila".
Hur är det att möta människor i sorg?
– Det ser väldigt olika ut. Man är varsam, för människor i sorg är hudlösa. En människa som är i akut sorg, där är det kaos. Det kan vara att man kräks, skriker eller blir helt tyst. Reaktionen kan se ut på så många olika sätt. Sorg är en process som tar länge, den går aldrig över. Den är något man måste lära sig leva med och hantera på något vis.
Kan den se olika ut, över tid?
– I början blir det ett enda stort, svart hål man sjunker ner i. Efter en stund kan det gå lite bättre, sedan kommer det över en att det är på riktigt. Den man saknar är borta, på riktigt. Det blir så outhärdligt.
Mjölkuddskyrkan.
"Kyrkan kan vara ett bra ställe att samlas, och dela", säger Yvonne Nordqvist. Här inifrån Mjölkuddskyrkan inför en musikgudstjänst under allhelgonahelgen.
Människor som är i sorg behöver skyddas, då deras värld har vänts upp och ned. Det säger prästen Yvonne Nordqvist. "Man måste vara varsam med människor som är i sorg".
– En sorgeprocess som inte får gå, då blir man fast i den. Man behöver bearbeta sorgen, dela den, prata om den. Möta andra som bär sorg. Där tänker jag att kyrkan kan vara ett bra ställe att samlas, och dela.
Efter pandemin och kriget i Ukraina märker kyrkan ett uppsving av besökare. Ett konkret exempel på det är att det är kö till Mjölkuddskyrkans verksamhet reatreat i tystnad. De kan inte ta emot alla som vill vara med.
– Det finns en längtan efter tro och andlighet, säger hon.