I sex veckor var Inge Barsk sjukskriven för covid-19, en vecka tillbringade han på sjukhus. "Det är en direkt livsfarlig sjukdom", säger han.
– Det är en direkt livsfarlig sjukdom, säger Inge Barsk om tiden på cima (covid intermediär vårdavdelning), där han vårdades för covid-19.
Det var den 26 mars som Inge Barsk fick de första symptomen, rethosta och muskelvärk i höften. I ett års tid har coronaviruset härjat på polishuset och Inge Barsk har varit noggrann med att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
– Bara på mitt våningsplan har vi haft ett tiotal som smittats. Det händer trots att man är noga med att hålla avstånd. Det var två andra kollegor som blev sjuka ungefär samtidigt som jag, så jag tror det är på jobbet jag smittats, säger Inge Barsk.
Några dagar efter de första symptomen blev Inge Barsk sämre och uppsökte sjukvård, men skickades hem igen.
– Jag hade så hög feber så jag sov nästan dygnet runt i kanske tre dagar. Sen blev jag helt slut vid minsta ansträngning. Jag stod och hängde över tvättstället när jag hade duschat och rakat mig, säger han.
Inge Barsk tog kontakt med vården igen. Den här gången lades han in på en covidavdelning i Sunderbyn, men efter ett par dagar förvärrades hans tillstånd och han flyttades till Cima.
– Där var det som att vara på en annan planet. All personal bar mask och full skyddsutrustning. Nog fanns tanken där när jag låg där, att "ska det sluta så här?". Men samtidigt är man så omtöcknad så man orkar inte tänka så mycket, säger han.
Inge Barsk berättar att han har en lång väg kvar innan han är helt fysiskt återställd efter covidinfektionen.
På Cima vände det och Inge Barsks tillstånd började förbättras. Det blev ytterligare ett par dagar på vårdavdelning, därefter skrevs han ut.
– Sjukdomen slår ut allt på nolltid. Jag har tappat vikt, är fysiskt svagare och konditionen är körd i botten, berättar Inge Barsk.
Vägen tillbaka efter covid-19 är lång.
– Jag har alltid försökt hålla mig i god fysisk form och det tror jag har bidragit till att jag ändå klarade mig så pass bra. Men nu har jag fått lära mig att det är kroppen som styr. Det är bara gilla läget, säger han.
Efter sjukhusvistelsen orkade Inge Barsk bara gå några hundra meter. Vid minsta motlut blev han stum i benen. Men han har inte gett upp.
– Jag cyklar, promenerar och kör lätt styrketräning. Jag märker att jag orkar mer och mer, men jag är långt ifrån fysiskt återställd.
Regionens erbjudande om rehabilitering med hjälp av en fysioterapeut tackade han nej till.
Kriminalkommissarien Inge Barsk berättar om den tunga tiden med covid-19, och om hans långa karriär inom polisen.
I samband med covidinfektionen fick han också känna på den så kallade hjärntröttheten, som många drabbade vittnat om.
– Det var hemskt under de första dagarna då jag blev sjuk, jag tappade tråden hela tiden och tänkte "fan vad trögtänkt jag är".
Inge Barsk förfäras av den stora smittspridningen i Sverige och de höga dödstalen, men samtidigt tror han inte att utegångsförbud hade fungerat i Sverige.
– Sverige är ju känt för att värna den personliga integriteten och individens frihet. Men i vissa områden tror jag inte myndigheternas information har gått fram, säger Inge Barsk.
I 46 år har tornedalingen Inge Barsk arbetat som polis. Redan vid 26 års ålder blev han utredare och sedan dess har han medverkat i tusentals brottsutredningar.
– Jag jobbade i söderort i Stockholm under de första tolv åren i min karriär, det var väldigt lärorikt. Kriminaliteten där nere var grov redan då, men nu finns det områden som är nästintill laglösa, säger han.
"Många tror att jag är en hårding men det stämmer inte, jag är en mjuk och känslig person", säger Inge Barsk.
Trots hans ibland tuffa framtoning, berättar han att det krävs följsamhet för att få brottslingar att prata.
– Förhörsteknik är ett rävspel. Men i dag är de misstänkta inte så pratsamma. Frågorna måste ställas, men de svarar ofta bara "inga kommentarer" Förr fick man i alla fall en berättelse.
I yrket kommer Inge Barsk i nära kontakt med död, missbruk och kriminalitet. Samtidigt är domstolarnas beviskrav höga.
– Man får se mycket av samhällets baksida. Och man måste vända på varenda jäkla sten. Ofta får vi förlita oss på vittnen och teknisk bevisning.
Han lutar sig fram och för handen till hakan.
– Men det är givande när man ser att viss typ av brottsstatistik minskar i och med att vissa individer får frihetsberövande påföljder. Det är ju en begränsad krets som begår brott.
Inge Barsk har passerat 65 men så länge pandemin råder vill han inte gå i pension.
– Jag har pratat med andra kollegor som pensionerat sig och de säger att det är trist att inte jobba. Det känns bra att vara tillbaka, säger Inge Barsk.