Bluffakturor via mejl, "Nigeriabrev" och besvikna Blocket- och Traderaköpare, som betalar för varor som aldrig levereras, hör till de vanligaste bedrägeribrotten på nätet.
Men nu växer även högen av polisärenden där ensamma människor utnyttjas av kriminella nätverk.
– Vi kallar dem "romansbedrägerier". De ökar mycket, tillsammans med "investeringsbedrägerierna" när folk övertalas att låna ut pengar eller investera i olika projekt och affärsuppgörelser, säger Mats Ekman, chef för bedrägerigruppen i Norrbotten.
Det är i sociala medier och på dejtingsidorna som bedragarna slår till.
– De söker upp kärlekstörstande, kontaktsökande personer, män och kvinnor som vill hitta en trevlig livspartner. Såna personer är extra mottagliga för den här sortens bedrägerier.
Förtorendet byggs upp under lång tid via chattsamtal och mejl, i vissa fall tar bedragarna telefonkontakt med sin lyckligt oanande offer.
– De är vältaliga, berömmer, lovar flott och målar upp en framtid tillsammans med brottsoffret.
Ofta hänvisar de till fejkade hemsidor för exempelvis banker, till synes officiella och trovärdiga, som ska bekräfta lögnerna.
– Rena fejksajter. Detta är deras jobb. De är rena säljsproffs och matar på med mejl hela tiden, säger Mats Ekman.
Romansbedrägerier drabbar alltfler även i Norrbotten.
– Vi får in ungefär en anmälan i månaden. Ett tiotal ärenden per år, säger Mats Ekman.
Mats Ekman nämner ett annat aktuellt ärende i Norrbotten, där brottsoffret hade satt in pengar på konton hos en "kvinna" i både Finland, Tyskland och i Ghana.
– Uppåt 300 000 kronor totalt. Det sticker snabbt iväg, trots att de skickar iväg pengar till någon de aldrig har träffat.
Ett stort mörkertal finns också dolt i brottsstatistiken, vilket har sin förklaring.
– Att bli bedragen ger skuld- och skamkänslor. Man känner sig dum när man blir blåst och därför drar man sig för att polisanmäla.
Vad vet ni om de kriminella grupperna som ligger bakom?
– Mycket av detta kommer från Afrikahållet, även Sydostasien. Pengarna sätts ofta in på konton i exempelvis England, Hong-Kong eller Taiwan, även Holland.
Hur utreds brotten?
– Vi försöker följa pengarna, ta reda på vem som förestår kontona och ta kontakt med bankerna via Europol eller Interpol. Problemet är att alla banker inte är så tillmötesgående vid såna här brott, det kan krävas "court orders" och liknande. Lättare vid narkotikabrott och grova våldsbrott, säger Mats Ekman.
Utredningarna blir därför mycket tidskrävande.
– De kan ta flera år. Och bedragarna gör dimridåer hela tiden. Först går pengarna in på ett konto, sedan studsar de vidare till ett konto i ett helt annat land.
Det ser inte så ljust ut, alltså?
– Nej. Internationell rätt hänger inte med.
Hur ser du som polis på dessa bedragare?
– Otroligt fula brott. De som luras är snälla, tillmötesgående människor. Bedragaren är alltså dum mot den som är snäll. En surgubbe blir aldrig lurad.
– Men i Afrika och liknande länder är de så råfattiga att det skapar cynismen. Vi är vandrande plånböcker för dem.
Hans råd till de som blir utsatta för misstänkta bedragare på nätet:
– Har du aldrig träffat personen, rent fysiskt, ska du aldrig låna ut pengar. Samma med alla telefoner och datorer som säljs på Blocket. Vi får säkert in 250 anmälningar i månaden kring såna nätbedrägerier.
Att långivare lånar ut stora belopp till människor som i fallet Martin är svårt att förhindra, menar Mats Ekman.
– Många av kreditbolagen lånar ut upp till 300 000 kronor utan större kontroller. Du kan använda pengarna till nästan vad du vill. Men de flesta som drabbas har pengarna själva, säger chefen för polisens bedrägerigrupp i Norrbotten.