Skönhetsindustrin växer så det knakar. Vilka är vinnare, vilka är förlorare? Vi bestämde oss för att skriva om det hela i en ny artikelserie där du får möta både personer som opererat sig och de som utför ingreppen.
Plastikkirurgin har varit hans värld sedan 1979. Till en början var det forskning om medfödda missbildningar och medicinska ingrepp med rekonstruktion efter cancerbehandlingar som gällde, men runt 1990 började Olafur Jakobsson även göra en del kosmetisk kirurgi.
– Det var ansiktslyft, dubbelhakor, fettsugning av mage och olika bröstoperationer. Efterfrågan är tämligen lik i dag, bröst är mest populärt. Men metoderna har förfinats och man opererar på ett mindre traumatisk sätt nu, tekniken har utvecklats nåt enormt.
Jakobsson är i dag pensionär och bor utanför Piteå större delen av tiden. Han opererar fortfarande men i mindre skala, dels på en klinik i Västerås, dels på en klinik i Luleå.
– Här i Luleå gör jag mest små operationer, som ögonlocksplastik. I Västerås jobbar jag främst med lipödem som är mitt huvudintresse (kronisk sjukdom där kroppens fettceller växer på framför allt höfter, lår och underben, reds. anm.)
Vad gäller skönhetsingreppen har hans yrke alltid innehållit många överväganden.
– Du gör så klart alltid en värdering av patienten framför dig. Mitt ansvar är att hålla huvudet kallt och ha is i magen. Känner man att vederbörande är omogen och inte har tänkt igenom det hela måste jag ta kommandot och be patienten återkomma senare. Den förändring som efterfrågas måste vara så stor att den är värd besväret.
Vilket ansvar har ni plastikkirurger för unga människor som vill operera sig för att de har svårt acceptera sin kropp som den är?
– Där har vi ett stort ansvar. Det viktigaste är att kvinnan, vilket patienten i de flesta fall är även om än männen börjat skönhetsoperera sig mera, inte gör ingreppet för någon annan än sig själv. Det finns exempelvis dysmorfofobi som är en psykologisk störning där människan, djupt och sant i själen, är missnöjd med detaljer i sitt utseende, detaljer som ingen annan ser. Det liknar en anorektikers problem, att hon tycker hon ser tjock ut fast hon är smal. Man säger inte till en anorektiker att hon ska banta, på samma sätt opererar man inte en människa med dysmorfofobi.
Det är förhoppningsvis givet. Men den press och skönhetssträvan som tjejer och kvinnor lever med kanske blir värre av att ni opererar?
– Folk tror vi hyvlar på vackra flickor, men jag ser det mer som om vi hjälper människor må bättre. Däremot har utvecklingen gjort individen mer utsatt, bildfloden på sociala media fanns inte tidigare och vi ser fler extrema ingrepp, till exempel Brazilian butt lift där fett tas från lår och sätts in i rumpan för att få den större. Det känns tveksamt för mig att göra då det är stora risker för liten vinst och svår infektionsproblematik med den, av naturliga skäl.
Plastikkirurgin har förändrats stort de senaste decennierna berättar Olafur Jakobsson. Exempelvis injicerades permanenta fillers in i kinder och läppar tidigare och det skapade många problem. Fillers av i dag är inte permanenta, de måste fyllas på en till två gånger per år, och riskerna är försumbara menar Jakobsson.
– En annan förändring är att det uppstått en klyvning i plastikkirurgin där man antingen sysslar med rekonstruktiv kirurgi på sjukhus eller blir estetisk kirurg på klinik. Det är två helt olika världar. Vi ser att unga läkare lämnar sjukhusen och hoppar på den estetiska trenden istället. Det är snabba pengar där. Kanske de tycker det är tråkigt jobba jour på sjukhus, vad vet jag? Det är i alla fall väldigt synd.