I dag är granutbudet stort. Granen från den norrbottniska skogen har fått tuff konkurrens av odlade Disney look-alikes från grannlandet Danmark eller plast-, siden- och metall-granar. Det finns en gran för alla smaker.
Men hur ser det då ut. Vad väljer vi härdade människor i storskogslänet? Ska man tro de stora kedjorna som exempelvis Blomsterlandet ja då är det den odlade juldrömmen från odlingsarealerna som vinner stort.
Två sorter
- Vi säljer två sorters odlade granar från Danmark, en rödgran som kostar 199 och så den vi kallar Disneygran eller Kungsgran för 399. Den barrar inte och har lite längre barr också, säger affärsföreståndare Jonas Holmqvist på Blomsterlandet i Luleå.
- Vi säljer plastgranar också men inte så många, kanske ett 30-tal bara, berättar Jonas. Här handlar det om lite dyrare kvalitetsplastgranar från en tusenlapp upp till 4.000. kronor. Men det är få plastisar som går, det ska vara en riktig gran.
- Av de odlade säljer vi mellan 1.000-1.500 stycken och faktiskt så är vi den affär i kedjan som säljer flest granar i hela landet, säger Jonas Holmqvist.
Ute hos granförsäljarna, som säljer vilda granar från länet, går affärerna sisådär.
- Lite trögt, säger Roland Jonsson från Älvsbyn som säljer för annans räkning. Hans granar är från Älvsbyn. Medan vi pratar med honom får han sälja två granar. En liten till en dam som ratar de odlade av miljöskäl och har en sexårig son som vill ha en riktig gran.
Vild gran
Stefan Körberg köper en vild gran för tredje året i rad av Roland.
- Klart det ska vara en riktig gran, säger Stefan som dissar plastgran på grund av ett hopplöst monteringsminne med plastgran för några år sedan.
- Frun skulle ha vårt första barn och jag avslutade alla julbestyr med att försöka montera ihop plastjulgranen. Det slutade med att jag kastade allt, säger han och garvar. En riktig gran är enklare och mycket trevligare, tycker han och ser ut ett fruset exemplar.
God doft
Utanför Blomsterlandet träffar vi Maja Langendoen från Luleå. Hon har köpt en odlad gran som ser ut som en julmissil i ett åtsmitande nät. Nu kämpar hon så svetten lackar för att "bygga" om bilen till en transport lämplig för en gran.
- Jag måste få bort gallret, säger hon och kryper in i bilen och lille sonen Leo två år följer med glittrande glada ögon mammas mystiska förehavanden.
Ett, två och tre så kommer granen inåkande i kupén och luckan kan stängas. Puhh! Julen är räddad. Kvinnor kan!
- Det ska vara en riktig gran säger Maja som tycker det sätter julstämningen med sin äkthet och goda doft.