Vi är i Örnässkolans hemkunskap. En affisch med Tallriksmodellen hänger på väggen fast här framträder mer än svenska.
Farad Ageli, 17, är från Afghanistan, hamnade i Iran och berättar om arbetsdagar på 15 timmar i en stenindustri vilket satte spår i ryggen.
Han har erfarenheter från andra länder, berättar om båtfärd mot Italien, där det blev tvärstopp. Han berättar vidare om pappans bistra öde och att han tappade bort sin mamma mellan Grekland och Turkiet.
Nu är han i Luleå och i ett projekt lagar han mat ihop med andra ensamkommande flyktingbarn, många av dem med rötter i Afghanistan.
- Jag kom för tre månader sedan och vill bo här och gå i skola. Jag kan få ett liv här, kanske kan jag jobba som elektriker eller bli polisman, säger han.
Han och Nadji Jalili arbetar på det som ska bli en kebabpizza. På andra pizzor ligger ananas, mozzarella eller andra varor.
18 personer står i köket, tjejer från Rädda barnen och mestadels killar som kommit till Luleå.
De träffas så här, berättar Lovisa Kobylak från Rädda barnens ungdomsförbund.
- Syftet är att de ska få träffa ungdomar som bor här och kunna komma ut i svenska ungdomslivet. Vi har hållit på sedan hösten och träffas en eller två gånger per månad. Vi har haft lära-kännahelg, spelat bowling, bakat julfika och gjort annat, berättar hon. Alla har inte papper på att de får stanna i Sverige, har hon förstått.
Efterhand dukas det fram på bordet. Coca cola kommer fram. Salladen ska vara färdig.
Det doftar från ugnarna.
- Det blir nog bra det här, säger någon. En annan upptäcker en pizza som nog skulle tagits ur tidigare.