Från en trälåda hörs de oavbrutna pipen. Fosterföräldrarna sitter bredvid, håller koll på värmelampan och pysslar. I kursen biologi B studerar sistaårseleverna livscykler och fosterutveckling. Dessa jämförs sedan mellan kycklingar och människor.
Hönsäggen har legat i en äggkläckningsmaskin i skolan och under 21 dagar har eleverna turats om att vända på äggen två gånger om dagen. Den 27 mars kläcktes äntligen skalen.
- Det har varit jätteroligt. Kycklingarna är så söta, säger Sassa Bohman.
"Värsta miraklet"
Hon får medhåll av sina klasskamrater.
- Ja, det har varit den roligaste kursen på länge, säger Briland Hoxha.
Eleverna förklarar att det från början fanns 50 ägg i den 37 grader varma kläckningsmaskinen. Av dem blev 21 befruktade.
För att följa hönsungarnas utveckling, eller uteblivna utveckling, har äggen vägts och genomlysts med en slags lampa.
- Då har vi sett fostret, blodkärlen och det. Om det blev ett genomskinligt, gulaktigt ljus, innebar det att ägget inte var befruktat, säger Sassa Bohman.
Två marathonlopp
När det var dags för Fluffy, Nugget, Pikachu och de andra dunungarna att se dagens ljus var spänningen olidlig.
- En hel håltimme satt vi och tittade när äggen kläcktes. Det var som att se sitt eget barn, ler Matilda Lindberg.
- Sakta, sakta gick skalet sönder. Det var som värsta miraklet, bekräftar Sassa Bohman
Det kämpiga arbetet med att ta sig ut, fick kycklingarna stå för själva. Naturen ska ha sin gång.
- Vi fick veta att kläckningsprocessen för en kyckling är lika med två maratonlopp för oss människor, förklarar Briland Hoxha.
Eleverna matar och byter nedsölade tidningar stup i kvarten. Under nästa led i studien ska eleverna ta sig an människoutvecklingen, men först ska det tas adjö av ungarna. De växer i rasande fart och ska adopteras ut till olika hönsgårdar.
- Det är lite sorgligt, fast bra. Snart är de stora och läskiga, konstaterar Sassa Bohman.
Läskiga. Svårt att föreställa sig, så små, duniga och pipiga.